No Doubt slog igenom i mitten av nittiotalet med albumet Tragic Kingdom, som innehöll kioskvältar-låtar som Just a Girl och Don't Speak. En hel värld charmades av bandets blandning av ska och gitarrpop. Uppföljaren Return of Saturn lyckades inte följa spåret, utan bjöd mest på saggig, osvängig rockpop som påminde om Garbage. Nu har bandet släppt nya albumet Rock Steady.

No Doubt har tagit tillbaka svänget. Men kanske inte på det väntade sättet. Ska-influenserna lyser med sin frånvaro, istället låter bandet snarare soul- och hiphopinfluerade. Ni har redan hört det i MTV-plågan Hey Baby. Det osar Prince om flera låtar och den gamle symbolen har faktiskt producerat en låt tillsammans med No Doubt. Låten Waiting Room som också spelats in i Paisley Park-studion.

Andra namnkunniga producenter har också varit med och skapat Rock Steady. Nellee Hooper är med och rattar flera låtar. Även Sly & Robbie, Ric Ocasek och William Orbit är med. På det hela taget känns det som om No Doubt och de olika producenterna lyfter fram delvis nya kvaliteter.

De tidigare ganska dominanta gitarrerna får stå tillbaka. Istället kryllar det av sköna analogt ljudande synthar genomgående på albumet. De har till och med tagit med lite klassiskt Casio-bloppande i sköna låten Running.

Den nya ljudbilden gör att jag blir lite glad av att höra No Doubt igen. Men låtarna är tyvärr inte lika starka som på Tragic Kingdom. Jag tycker Hey Baby och Detective gungar bra. Pastellrosa åttiotals-pastischen Don't Let Me Down kan bli en jättehit om den släpps vid rätt tillfälle. Det tidigare nämnda samarbetet med Prince i Waiting Room bjuder också på ett godkänt resultat. Men som helhet finns det mer att kräva av bandet.

Men No Doubt har fått tillbaka glädjen. De kommer långt med det. Räkna med flera radio- och tv-plågor från Gwen Stefani och kompani.