Recension
- The Process of Belief (cd) Bad Religion
- 2002
- Epitaph
Bad Religion – Återkomsten II
Lyssna
Externa länkar
- The Bad Religion Page
- Ambitiös sida av en man som tycker att "Into the Unknown" är en bättre skiva än både "Bad Religion" EPn och "How Could Hell Be Any Worse".
- Bad Religion
- Den officiella sidan.
- Epitaph
- Tillbaka till ruta ett.
Etiketter
Brett Gurewitz är tillbaka. Och tillsammans med Greg Graffin, Greg Hetson, Jay Bentley, Brian Baker och nykomlingen Brooks Bakerman håller han tummarna. Och det behövs nog. Bad Religions tolfte album The Process of Belief kommer att möta viss skepsis.
I mitt hem finns det inget band som har förärats så mycket hyllplats som Bad Religion. Orsaken har fått mig att ihärdigt fortsätta hålla andan inför varje nytt album. Efter de två senaste bottennappen har dessvärre de närmast religiösa förberedelserna inför varje nedkomst reviderats till skräckblandad förtjusning. Inför det här albumet hade jag knappt några förväntningar alls. Inte efter The New America.
Jag önskade att barndomshjältarna skulle sluta efter det senaste albumet. Då visste jag inte att Gurewitz och Graffin skulle arbeta ihop igen. Då hade jag nog aldrig sagt så.
The Process of Belief kan nämligen mycket väl vara det vassaste tolfte album jag har hört. Jag kunde tills för ett par minuter sen inte för mitt liv ens föreställa mig att jag någonsin skulle skriva en sån mening. Så jag skriver den igen. The Process of Belief kan mycket väl vara det vassaste tolfte album jag någonsin har hört.
För att beskriva hur det hela låter tänkte jag utöva lite hypotetisk historierevisionism.
Tänk så här: Bad Religion har spelat in skivor i över tio år. De tröttnar lite på de snäva ramarna och vill experimentera. De gör den underbara avstickaren Generator och följer upp den med Recipe for Hate; en skiva som följer ungefär samma mönster. Bandet har hittat ett sound som de är nöjda med och som dessutom ger dem större framgångar än tidigare. De låter bli att skriva på ett lockande kontrakt från Atlantic och släpper aldrig det småtrötta albumet Stranger Than Fiction utan gör istället ett album som kombinerar det gamla receptet med det nya. Bara för att de funnit ny energi och funnit viss saknad efter det som varit. Skivan heter The Process of Belief.
Tillbaka till verkligheten.
Ingen kan vara mer förvånad än jag. Bad Religion är tillbaka. De betyder visserligen inte lika mycket för mig idag som de gjorde 1989, men jag känner ändå att jag kommer spendera en hel del glädjefyllda timmar med bandet igen.
Publicerad: 2002-01-16 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-04 12:55
21 kommentarer
Nej…
#
Har hört rykten om Bad Religion till Hultsfred, stämmer det tror ni?
#
Den bästa på länge faktiskt…
#
skum recension…underbar platta! jag hade helt gett upp hoppet efter det föregående totalhaveriet ”the new america”. hoppades de skulle ta sitt förnuft tillfånga och lägga ner efter att ha förnedrat sig genom att åka som förband till blink 182 i amerikat. så helt plötsligt är mr. brett tillbaka från crack-dimmorna och allt är som vanligt igen. korta, ettriga, melodiösa punk-fyrverkerier, fulla med gamla hederliga ooozin' ahs…bad religion är bäst igen! på ”the process of belief” klarar de till och med att variera sig en aning, utan att det låter krystat. tankarna går inte sällan till klassiker som ”against the grain” och ”suffer”. kanske inte lika hungrigt och furiöst, men minst lika bra emellanåt. vårt förhållande har klarat den första stora långvariga krisen. jag är nykär igen…en sexa är, som ni alla säkert förstår, ett alltför lågt betyg, till och med i förhållande till den tidigare egna produktionen. i jämförelse med konkurrenterna i denna sedan länge hånade genre är det dock utklassning…
#
bra i sin genre möjligtvis…
#
Jag tycker om den här skivan, det är väl det bästa dom gjort på 10 år. Fast lyriken är inte riktigt lika vass som dom tidiga åren.
#
Well… Är man ett sant Bad Religion-fan är ”The Process Of Belief” manna från himlen. Sen kan man klaga dagarna i ända på bristen på utveckling, men det tycker jag är överkurs. Ramones var bäst när de höll sig till sin endimensionella treackordspunk och Bad Religion ska göra korta låtar i Le Mans-tempo och toppa av det hela med branschens bästa texter. Sen får andra grupper ta hand om det musikaliska utforskandet. Bad Religion står för trygghet.
#
…och sen så är ju en sexa i betyg kanske i snålaste laget.
#
svårt att betygssätta ett favoritband. en åtta hade nog varit något av ett glädjeskutt.
#
lite pinsamt med tre(!) gitarrister..
#
Jag som trodde att 6/10 är att jämföra med 3/5, och om den nu är det bästa som BR släppt på 10 år så är det betyget väldigt missvisande.
#
Kan någon förklara för mig vad det är som är så himla dåligt med BRs säg 3 senaste album? The Grey Race, No Substance och New America är ju helt fantastiska produktioner. Energin finns där, låtarna är varierade, produktionen är på topp och melodierna är helt fantastiska. Dessa album är troligtvis lika bra som klassikerna No Control och Against The Grain. Och den senaste skivan fortsätter i samma tradition. Det verkar som om mitt favoritband inte har förmångan att svika mig denna gång heller. Tack för det! Vad gäller betyget så hade väl en 9:a inte varit att ta i.
#
Tycker nya skivan är grym! Men även de senaste plattorna har varit jävligt bra. The Gray Race tycker jag fortfarande är deras bästa hittills. Förstår inte varför alla klankar ner på allt nya. Hade Bad Religion släppt en Generator-liknande skiva idag hade den floppat pga föråldrat sound och stil.
#
det finns ganska många anledningar till att ”The Gray Race” är något av det sämsta som Bad Religion har släppt. Den skivan är verkligen helt ointressanta, det finns kanske en eller två låtar som man faktisk kan tänka sig att lyssna på mer än en gång. Däremot tycker jag att förra, ”New America”, var en helt godkänd skiva. Och av att dömma av det jag har hört av nya skivan så verkar den vara helt lysande. Men ”No Control” är ändå det bästa Bad Religion har släppt.
#
bästa albumen är ju såklart:
1. against the grain
2. no control
3. suffer
4. generator
5. process of belief
6. stranger than fiction
7. the gray race
8. recipe for hate
9. no substance
10. how can hell be any worse?
11. the new america
12. into the unknown
att påstå att ”the new america” och ”no substance” skulle vara ens i närheten av ”against the grain” och ”no control” är ju helt bisarrt, även om de är sköna plattor, från världens bästa punkband…
#
Nej Bad religion är inte bra! Varför tycker in att de är så bra de låter ju nästa helt lika på varje platta tråkit kassta skiten*
#
En nykter recension måste jag säga.
#
Aaaasbra faktiskt! Hoppas grabbarna orkar släppa MINST en skiva till innan pensionen…
#
Nu när jag lyssnat in mig på skivan kan jag säga att den är hur bra som helst, och den växer en del också. Låtar som Epiphany och The Defense är lätt i samma klass som typ Against The Grain och Generator.
#
Förstår inte varför alla hyllar no control så mkt?! Jag är ett av de största BR-fansen levande på denna jord, men NC är inte bättre än nån av de senare skivorna. Skitbra skiva det här! 9/10!! The Defense kan va det bästa som de gjort!
#
här är man nu 5 år efter recensionen kom men men.
Blir bara så grymt besviken på denna recensionen, detta är ett mästerverk och antagligen den bästa skivan jag äger ändå så får den 6/10 av dagensskivan som jag som hemsida har upptäckt. Visst alla tycker inte detsamma men detta är bara en jävligt pinsam recension.
#
Kommentera eller pinga (trackback).