dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Ja Rule: Pain Is Love
Pain Is Love (CD) Ja Rule
2001
Def Jam/Universal
9/10

Prins 2Pac

Lyssna

Sök efter skivan

Hiphopen har mist många stjärnor under våldsamma omständigheter ända sedan Boogie Down Productions Scott La Rock blev mördad 1987. Men av alla som fallit är det ingen jag saknar mer än en viss Tupac Shakur. Oavsett om han, som medlem i Digital Underground var med i Dan Aykroyd-komedier, öst-/västkustbattlade, snuskrappade eller lekte Mad Max med Dr. Dre så gjorde han det med en löjlig självklarhet. Han nådde samma popstjärnestatus som LL Cool J och lyckades ändå behålla respekten bland de riktiga huvudena.

Många har blivit dubbade nästa stora 2Pac-grej, men ingen har egentligen varit i närheten.

Jag var faktiskt inte helt övertygad av Ja Rules debut Rule 3:36. Det var något som saknades. Jag vet inte vad. Jag lyssnade inte på skivan alltför många gånger innan den förpassades till hyllan. Den har tittat fram då och då, jag har nickat mig igenom den och konstaterat att: jorå, visst är det bitvis riktigt bra. Men fortfarande har något fattats.

Sedan dess har Ja Rule kämpat sig till titeln hardest working man in hiphop. Eller i alla fall en av dem. Visst, The Neptunes jobbar häcken av sig, men blir inte direkt roligare för att man hör dem på i stort sett varenda hiphop- eller soulskiva som släpps från USA idag. Men så kom mörkret och hösten och helt plötsligt trillade två solstrålar nedbrända på silverfärgad plast ner i skivfloden: Living It Up och I’m Real (Murder Remix). Helt plötsligt var det solskensparty i lägenheten. Helt plötsligt började jag se fram emot Ja Rules nya skiva.

Det som imponerar mest med Pain Is Love är hur varierad skivan är, trots att det är parhästen Irv Gotti som producerat nästan allt. Och med vilken lätthet Ja Rule hoppar mellan jeepgung och stenhård gatuhiphop utan att missa ett beat. Ungefär som, just det, 2Pac.

Skivan inleds med ljud från en brottsplats, en bön och några rader från Sades King of Sorrow. Kyrkklockor, åska och ödsligt regn. Dial M For Murder är precis en sådan järnnäve som man tror. Direkt därefter hoppar Ja Rule in i jeepen och kryssar fram till Livin’ It Up. Lost Little Girl är socialrealism, medan Always On Time är solskensgulligt pojke-möter-flicka. För att inte tala om det hysteriskt roliga mellanspelet Leo där vi får möta den jamaicanske telefonspåmannen som tar 50 dollar i minuten.

De två stora ögonblicken på skivan visar också bredden hos Pain Is Love. I So Much Pain plockar Ja Rule upp 2Pacs Pain och gör en postum duett med 2Pac. Frasen ”they’ll never take me alive” hamnar i centrum, vilket ger låten ett än mer kusligt skimmer än i orginalversionen.

Det andra stora ögonblicket har också en gäst: Jennifer Lopez. Säga vad man vill, men Jennifer Lopez är inte direkt en busslast kreddpoäng för en rappare som vill skaffa sig respekt. Men det struntar Ja Rule fullständigt i och dansar glatt med i remixen av Jennifers I’m Real med beatet från Mary Jane Girls fantastiska All Night Long. Hela världen dansar och ler.

Jag har lyssnat på Pain Is Love och verkligen försökt hitta skönhetsfel. Hitta sprickorna i fasaden. Men det närmaste jag kommit är att X, med gästande från Missy Elliott och Tweet inte riktigt är lika helgjuten som resten av skivan. Men det är mest gnäll för gnällandets skull. Det här är en förbannat bra skiva. Punkt. Ja Rule är mogen att ta steget upp bland de riktigt stora i hiphopvärlden och bli nästa superstjärna.

Prins 2Pac är här.

Ola Andersson

Publicerad: 2002-01-04 00:00 / Uppdaterad: 2007-07-20 21:01

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1248

14 kommentarer

Fet recension, så att säga.

Kennet Oregistrerad 2002-01-04 00:37
 

Jo, Fett värre.

Igor Oregistrerad 2002-01-04 03:31
 

att tas upp heter det ;)

gnället Oregistrerad 2002-01-04 11:34
 

”ta steget upp” menade jag ju. Förstås. Klantmiss. Ändrat nu.

Ola, dagensskiva.com Oregistrerad 2002-01-04 11:38
 

Tack Ola!

Ja Rule behöver all respekt han kan få!!

Helt klart en av de bösta skivorna förra året och för att vara en hip-hop skiva är den grymt bar det är bara jigga man som var bättre förra året!

Mattias Claesson Oregistrerad 2002-01-04 18:46
 

Sluta rida Ja Rule's kuk! Så jävla bra är han fan inte! Han är framför allt en popnisse och det är han bra på men nån 2-Pac är han definitivt inte. Det är en ren hädelse att ens påstå nåt sånt. Det krävs mer än en trasa knuten runt huvet för det, oändligt mycket mer…

THUG LIFE!!!!!

Jim Profit Oregistrerad 2002-02-18 12:28
 

Pain is love!? Det är ju en jävla titel att använda för en mångmiljonär. Ja Rule är ju helt usel! En duktig bissnissman kanske, om man tycker det är duktigt och begåvat att lura små barn och recensenter att ens attityd verkligen är på riktigt och att man lagt ner hjärta i musiken.

Mikael L Oregistrerad 2003-06-17 11:45
 

Jävla cookiemonster det är vad han är…

jarzo Oregistrerad 2003-10-29 13:40
 

Ja Rule e endast en liten kuksugande mus som står och vrållar vid en mikrofon.. för en gåns skull skulle man hellre önska en katt på scen!

BAHHHH Oregistrerad 2004-03-02 13:36
 

[...] vi till att ha öppna kommentarer igen, bland annat för att vi saknade kommentarer som “Sluta rida Ja Rule’s kuk!” och “Gå och runka till James [...]

 

Fy fan vilken idiot har publicerat detta o skrivit att Jarule nästan kan komma i Topp med 2pac? de var fan de dummaste jag har hört, Lyssna, Aldrig någonsin kommer de att komma när Pac, De finns ingen annan än mannen sjävl..

G-HU Oregistrerad 2007-04-28 13:03
 

Okej jag säger dig, jag gillar Ja rule, han e grym. Men 2Pac är helt överlägsen. Ja rule kommer inte i närheten av honom och det gör ingen annan rappare heller.
2Pac 4 ever säger ja ba

Tamer Khalayleh Oregistrerad 2007-05-31 17:19
 

Han är bland de stora fan

Flop Oregistrerad 2007-07-28 01:34
 

Ja Rule är kaos, Ja Rule började rappa ungefär när 50 cent började rappa. Vem är mest framgångsrik och överlägsen? 50 cent. Ja Rule är huvudet i Murder Inc, vilket betyder att hans ska sälja mycket om han gör en bra skiva. 50 cent är huvudet i G-unit, och hans underhugare Tony Yayo har suttit inne ett bra tag och tappap publicitet. Vad hände när Ja Rule släppte denna platta samtidigt som Yayo släppte sin samma dag? Ja Rule fick äta skit och hålla käft. 145.000 Exemlar första veckan är inte bra.. Yayo däremot sålde 1.650.000 Exemplar första veckan. En underhuggare säljer alltså mer än en Boss. Det är bara ett exempel på hur mycket Ja Rule misslyckas. Bak i Tupacs tid så var de två ovänner, Tupac dissade Ja Rule många gånger och självklart dissade Ja Rule tillbaka, Men vafan händer på denna skivan? Lost little girl är en ripoff på Tupacs tidigare låt Brenda Go A Baby, Always On Time ripoff på Tupacs Check Out Time. So Much Pain! Harrejävlar han kunde tagit titeln Pain!?

1. Men han ändrar titeln namnet
2. Han tar samma beat men lägger Eco Bass 2.0 X
3. Använder samma text SKRIVEN AV TUPAC

Allstå denna killen rövslickar Tupac och dissar sig själv. Inte nog med det, Interscope & Deathrow skivbolags jättarna stämde Ja Rule på detta och det ena ledde till det andra. Ja Rule förlorade halva sina pengar på det han tjänatpå skivan. OMG säger jag bara!
Ja Rule är en wannabe och han borde ha följt 2pacs råd ”Don’t come to the rap game and try make a dollar, stay in the r&b world unless Outlawz gonna bomb first”

Tack för mig

Medi.F Oregistrerad 2007-10-06 05:03
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig