Jag är lite kluven inför den här samlingen från en av medlemmarna i Wu-Tang-klanen. Å ena sidan går det att plocka drösvis med fantastisk musik från de tidiga Wu-åren. Men eftersom klanen fullkomligt sprutat ur sig material under nittiotalet är det inte helt lätt att hålla koll på alla. Därför är Wu-Tang-samlingar bra på många […][...]

The Streets of New York var en av de första hiphoplåtar jag verkligen gillade. Det var mörkt och smutsigt, långt ifrån den musik jag lyssnat på tidigare. Men ändå jazzigt melodiöst. Förmodligen var det i Mats Nileskär-programmet Hip House jag första gången hörde Kool Genius of Rap och hans dåvarande kollega DJ Polo. Det var […][...]

Fjärde skivan för Fat Joe. Det har dessutom betytt hans största singelhit med We Thuggin’ som han knåpat ihop tillsammans med ingen mindre än R. Kelly. Och Fat Joe har lyckats locka många andra storstjärnor till sitt senaste projekt: Buju Banton, M.O.P., nya stjärnskottet Petey Pablo, Ja Rule, Ludacris, Xzibit och Busta Rhymes för att […][...]

Wu-Tang-klanens alla släpp skulle utan problem kunna vara en egen Jeopardy-kategori. Börjar man sedan blanda in alla klanmedlemmar som inte tillhör den inre cirkeln är vi uppe i två kategorier. Även om de på många sätt låtit lika varandra är det några solosläpp som varit snäppet vassare än de övriga. Dit räknar jag Method Mans […][...]

Jag gillade verkligen Arsonists debut. En av det årets stora glädjepiller och dessutom en riktigt bra hiphopplatta. Bra rim, bra flyt, löjligt tajt mickpassande och tunggung. När Arsonists nu är tillbaka är de en trio. Freestyle har hoppat av och börjat hänga med Looptroop och andra istället. Och tyvärr känns det som om lite av […][...]

En vit, brittisk drum’n’bass-producent. Kan det vara något att ha i hiphopsvängen? Tydligen tyckte skivbolaget Def Jam det och gav honom chansen att producera hiphopens meste popstjärna, LL Cool J. Resultatet blev två låtar på Farbror L:s senaste skiva. Sedan var bollen i rullning. När jag först hörde talas om Adam Feltons bakgrund började alla […][...]

En vit, brittisk drum’n’bass-producent. Kan det vara något att ha i hiphopsvängen? Tydligen tyckte skivbolaget Def Jam det och gav honom chansen att producera hiphopens meste popstjärna, LL Cool J. Resultatet blev två låtar på Farbror L:s senaste skiva. Sedan var bollen i rullning. När jag först hörde talas om Adam Feltons bakgrund började alla […][...]