It’s been a long time
we shouldn’t have left you
without a dope beat to step to

Timbaland plankar några textrader från Eric B. & Rakims klassiska I Know You Got Soul, slänger in sitt typiska ”fiki-fiki-fiki” och hittar en vansinnig analog acidsyntslinga på en annan planet. Aaliyahs röst rör sig obekymrat genom det mullrande basinfernot. Try Again är trots allt hennes. Så självklart.

Egentligen kunde jag sluta här. Om du inte redan äger Try Again är den det enda skäl du behöver för att köpa Romeo Must Die. Musik för nästa årtusende och en av världens bästa soullåtar.

När jag skriver den här recensionen har det gått fem dagar sedan Aaliyahs flygplan störtade till marken. Fortfarande känns det overkligt. Som om jag väntar på att någon ska hoppa fram och säga att jag är med i Dolda Kameran. Att allt var ett skämt. Men det är inget skämt. Aaliyah är död. Det här är en samling, men egentligen är det här hennes skiva. Aaliyahs näst sista skiva.

I sådana lägen kan det hända att objektiviteten flyger ut genom rutan. Att en sliskig sentimentalitet klättrar in samma väg och tar dess plats. Må så vara. Jag ska göra mitt bästa för att undvika det.

Sedan början av nittiotalet har vi skämts bort med löjligt bra filmmusik till filmer med svarta skådespelare. De har tagit steget fullt ut och skilt musiken nästan helt från filmen. Jag äger mycket svart filmmusik, men har nästan aldrig sett filmerna. Det behövs inte. De är mer samlingar, sammanställningar, över musikklimatet inom nämnda genrer än stämningsförstärkare. Och de består oftast av helt nyskrivna spår från många av de för tillfället största artisterna. Romeo Must Die är en av de bättre samlingarna.

Om man tycker det beror egentligen på om man gillar Timbaland. Han har producerat flera av spåren på skivan, men även de spår där han inte är inblandad bär tydliga spår av hans stil. Studsig elektrofunk med markerade basgångar.

Aaliyah, som också spelade den ena huvudrollen i filmen, har med fyra spår. Try Again spelar i en division för sig, men även de andra tre håller bästa Aaliyah-klass. På Come Back Again In One Piece får Aaliyah sällskap av skräckrapparen DMX. Båda dessa är skrivna av Static från Playa som även skrev och producerade flera av spåren på Aaliyahs sista skiva. Are You Feelin’ Me? är skriven av ingen mindre än Missy Elliott.

Timbaland har ett eget spår med på skivan också där han kallar in sin vapendragare Magoo för att rappa och låter Static stå för låtskrivandet även här. Static står för låtskrivandet även på Ginuwines Simply Irresistable.

Av de övriga låtarna imponerar speciellt Joes Rose in a Concrete World, Destiny’s Child superstudsiga Perfect Man, Non-a-Miss vansinnigt roliga Revival och calypsovibbarna hos Playas Woozy.

Självklart finns det sämre låtar. Men riktigt dåligt blir det bara när Mack 10 bjuder in The Comrades i Thugz. Trist gangstarap. Men så har ju Mack 10 sällan gjort något bra.

Allt som allt är Romeo Must Die förmodligen den bästa inkörsport du kan få om du vill upptäcka Timbaland. Och en samling med mestadels fantastiska låtar.

Men eftersom jag lyssnar på Romeo Must Die i skuggan av det som hände för fem dagar sedan kan jag inte låta bli att lyssna på vissa saker i detta sammanhang. När Dave Bing tar hjälp av Lil’ Mo i Somebody Gonna Die Tonight känns det lite för nära inpå. När Aaliyah själv sjunger ”If you make this promise to me / you make it back in one piece” känns det som en önskan. Men kusligast av allt känns orden Joe sjunger i Rose in a Concrete World:

Now that you’ve gone away
Always thought that you’d be here to stay
See you on the other side
We will ride again

Jag hoppas verkligen det.