Föreställ dig en äkta svensk sommar med sill och brännvin på bordet, några oskalade färskpotatisar, sommarängens blommor på bordet, glada rödkindade personer runt det med gröna knän på sina byxor efter en vänskaplig fotbollsmatch på det nyklippta gräset…

Det som saknas då är musik som känns sommar och flåsar känsla. Ett av spåren på denna skiva jag skall recensera måste garanterat finnas en sådan kväll.

Jag tänkte recensera en skiva som är ganska långt borta från musikaliska vardagen som punkrocksångare i The Spitts.

Skivan jag tänkte recensera heter ”Tjuvballader och barnatro”, och gruppen som ligger bakom plattan heter Jailbird Singers. Ett klockrent namn förresten, med tanke på att alla medlemmar från början var gamla skolans ”ärliga” tjuvar och som enligt sägnen började repa och uppträda på fängelset.

De var även ute under en permission och fixade skivkontrakt till bandet. Sant eller ej men hela idéen speglar sig på skivans jämmer och låtval. Egentligen tragiska melodier, men frukansvärt omsorgsfullt valda med fokus på den fattiga människan med det rika inom sig.

Låtar som ”En öl till” och Cornelis Vreejswijks ”Mördar Anders” andas old-school tjuveri och när detta blandas med gammelreligiösa klassiker som ”Barnatro”, ”Ovan där” och ”Han har öppnat pärleporten” lockar det fram ett skönt leende på de som bryr sig och fattar lite av svensk musikhistoria. Många versioner av dessa sånger har man hört men få versioner där banjo, gitarr och härliga stämmor varvas i ett gospellikt sound.

För att gå in djupare än så på denna skiva, så skall den givetvis avnjutas på vinyl. Den finns på cd och för smidighetens skull är det ok att ha den sittande i spelaren. Det är ingen svårlyssnad historia på så vis att hela skivan i stort sätt är riktigt klassiska covers som tagits fram i ljuset 1964 och fått en uppfräschning och ett säreget sound med stämmor i rena gospelstilen. Underbart sköna killar som ligger helt ärligt rätt och får tjuvyrket att framstå som en gammal pilsnerfilm. Höjdarspåret på skivan och det som knyter samman utsvävningen till den svenska sommaren i början av recensionen är ”Där björkarna susa”. En sommardoftande låt och den låt som mest förknippas med Jailbird Singers. Ett annat spår som behöver nämnas i ett sammanhang som detta är Thomas A. Dorseys gamla låt från 1932 ”Precious lord, take my hand”. En låt som ingen förut Elvis gjort bättre och som efter snart 70 år håller stenhårt och får solosången i en kyrka att fortfarande vara det bästa. I brist på besök i Amerikanska söderns kyrkor får 7″ singelvarianten av den sitta hemma i jukeboxen och skrapa om och om igen, krona efter krona.

Knapphändig information finns om bandet vad jag vet, men det känns också det som är det härliga. Mystiken kring bandet, de trogna fängelsebesöken och hela storyn är en viktig del i ett bands framgång. Men det får absolut inte glömmas bort att de har en knippe med tolv låtar på denna skiva som de framförde med känsla och ärlighet. Hur nu en tjuv kan vara ärlig?! Ett bra köp och absolut inte en chansning när du får den på cd för ca: 60 kr i en välsorterad skivbutik om du nu inte vill envisas om att hitta den på begagnad LP, vilket jag i och för sig rekommenderar! Skivan finns även i en nyutgåva (då med fyra låtar extra) i serien Guldkorn som i stort sätt innehåller samma låtar, men säkert är äcklad med massa digitalt tjafs. ”Tjuvballader och barnatro” är absolut bästa köp under 2000 och jag tror få kan övertyga mig om att Arne Qvick och Snoddas eller Göingeflickorna gjorde ”Barnatro” bättre!