Jag kände mig både besviken och illa till mods efter de första genomlyssningarna av Airs ”10 000 Hz Legend”. Det var något som inte stämde. Eller rättare sagt, det var mycket som inte stämde. I mina öron hade Air efter två riktigt bra album, ”Moon Safari” och soundtracket till ”The Virgin Suicides” på ”10 000 Hz Legend” helt tappat greppet. Var var kitschen, de förr så självklara lätta melodierna? Var var glammen och glädjen? Allt det här var som bortblåst och nu ersatt av ett ofokuserat flummigt experimenterande med ljud utan någon egentlig riktning eller mål.

Undantagen var första singeln ”Radio # 1” och groovigt loja ”The Vagabond” med Beck. Men det var också allt. Resten flöt ihop i en enda massiv och faktiskt riktigt tråkig ljudröra.

Men precis när jag hade gjort mig beredd att ta fram stora sågen hände något. Långsamt började bitarna att falla på plats och för varje gång jag lyssnade på skivan klarnade bilden allt mer. Och mitt första intryck förändrades fullständigt. ”10 000 Hz Legend” är en bra skiva. Skillnaden ligger i att den är det på ett helt annorlunda sätt än föregångarna. Det tog bara ett tag innan jag insåg det.

Framförallt är Nicolas Godins och Jean-Benoit Dunckels tredje skiva mycket mörkare än tidigare. De bygger i grunden fortfarande sin musik på fjäderlätta melodier och vackra harmonier men det är det som finns runt dessa som har förändrats. Den tidigare så glättiga och bekymmerslösa stämningen har ersatts med en ljudbild där det hela tiden finns något oroande och hotande i bakgrunden. Dur har blivit moll.

Även texterna har förändrats på samma sätt och återkommande teman på ”10 000 Hz Legend” är Godin och Dunckels betraktelser över vårt liv i ekorrhjulet och mötet mellan människa och teknik. Och det är ingen direkt upplyftande bild de målar upp.

Redan i inledningslåten ”Electronic Performers” ger de en vink om vad som ska komma längre fram när de över ett ödsligt pianokomp och taktfast elektroniskt blippande gör en ”Blinkar Blå” för 2000-talet komplett med en plågad metallisk röst som väser fram textrader som:

”We are the synchornizers
send messages through time code
midi clock rings in my mind
machines gave me some freedom
synthesizers gave me some wings
they drop me trough 12 bit samplers
we are electronic performers
we are electronics”

Sedan följer låtar som repetitiva ”Lucky and Unhappy” där titeln egentligen säger det mesta, psykedeliska elektroballaden ”Sex Born Poison” och hypnotiska ”People in the City” där textraden
”moving watching working sleeping driving walking talking smiling”
mekaniskt upprepas närmast som ett mantra över livet i storstaden.

Men även om ”10 000 Hz Legend” är en, i sin sinnesstämning, dyster historia är den samtidigt också väldigt vacker. På ett lite kusligt sätt.

Sedan gör Godin och Dunckel också allt med en rejäl glimt i ögat. Något som inte minst märks i ”How Does It Make You Feel?”. Inte bara för att den låter som något som skeppsdatorn HAL skulle kunna ha sjungit i ”2001” om han istället för att ta livet av besättningen på ”Discovery” velat förklara dem sin djupa kärlek, ganska bisarrt redan det, utan minst lika mycket för den oväntade slutklämmen.

Fast även om ”10 000 Hz Legend” vuxit till något helt annat än vad den från början verkade vara försvinner Air emellanåt ändå lite väl långt ner i kraut- och symfonirocksträsket för att det ska kännas riktigt bra. Några av de mer utdragna låtarna på plattan känns inte helt nödvändiga och kunde mått bra av att kortas ner lite.

Samtidigt är det också väldigt modigt att göra ett så tvärt kast som Air gjort. Istället för att göra en ny ”Sexy Boy” eller ”Kelly Watch The Stars” har de lämnat de kitschiga disco-house flirtarna bakom sig. ”10 000 Hz Legend” har betydligt mer gemensamt med skivor som Radioheads ”Kid A” och inte minst Grandaddys ”The Sopthware Slump” än med landsmännen Daft Punk och Mirwais.

Så om man förväntar sig en ny ”Moon Safari” kommer man antagligen bli gruvligt besviken men mitt tips är: Håll ut och ge ”10 000 Hz Legend” tid att växa. Då finns det stor chans att du kommer bli angenämt överraskad.