Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Sverige har begåvats med ovanligt många bra rockband. The Turpentines är ett av dem. Nu är de tillbaka med sin andra fullängdare – ”By Popular Demand”.

Som de flesta andra bra Svenska rockband sprungna ur 80- och 90-talet har även detta band fler influenser än vad som är lönt att räkna upp. Så om jag bara refererar till andra Svenska band kanske jag kan begränsa namedroppingen något.

Om man blandar Nomads med Sator och tillsätter Psychotic Youth så tror jag att de flesta förstår ungefär hur det låter. Det rockar med sväng och melodier samtidigt som det hela går undan. Sator-Chips har dessutom ratttat det hela. Men trots att det hela låter bra skulle jag inte våga säga att the Turpentines kommer att klara av att sopa de två förstnämnda av banan även om de i sanningens namn inte längre är så hungriga att de skulle bjuda något större motstånd.

Problemet med the Turpentines är att deras låtar är lite för anonyma och lite för tama. Det finns ingen låt som fastnar under de tre första lyssningarna och det är inget vidare betyg. Ibland kan detta vara ett måste för att skivan skall hålla i längden, men inte då vi talar om fåackordsrock… Efter ett tag sitter visserligen ett koppel av bra låtar mer eller mindre i ryggmärgen, men jag vet inte om jag kan nynna på mer än ett par. Vidare kanske jag skulle tillägga att jag inte är så förtjust i produktionen som låter väldigt… Chips K.

Men för all del. Det är lätt att avfärda the Turpentines för att de inte når ända fram. Istället kanske man skulle glädjas åt att de gjort en bra skiva som rockar. Det kanske inte behövs mer.