dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Grand Tone Music: New Direction
New Direction (CD) Grand Tone Music
2000
MVG/MNW
8/10

små, små bokstäver

Lyssna

Sök efter skivan

Det förutspådda domedagsåret 2000 fick en musikalisk rivstart för mig personligen. En riktigt svåröverträffad smakstart. På det nya millenniets första dag. Mitt ute i intet – närmare bestämt i en stuga vid Höga kusten – utan el, TV, Internet, telefon och annat trams. Med flickvännen och en batteridriven K-märkt radio som enda sällskap, skulle stugan städas inför hemmarschen till civilisationen. Efter ett par vändor ner till bäcken för att hämta vatten till ”dagen efter disken” åkte radion på och ut strömmade ett rätt mellan-mediokert program som spelade på millennie-hysterin med temat: ”vi sitter här radiohuset och det finns ingenting som fungerar – därför har vi stearinljus som enda belysning och ringer vår chef var femte minut för att berätta att all teknik är utslagen”. Och just när man var på väg för att sträcka ut ett batterisparande finger och på så sätt slippa en extra sväng till ICA-butiken inför sommarsäsongen, händer det.

”Oj här kommer Grand Tone Music in i studion! De kanske kan spela ett par låtar unplugged för oss?!?”, utbrister den kvinnliga programledaren (Marie Birde om jag inte minns fel). Skoja att de kunde! Städning och disk förvandlades till ett ensam-jobb för stackars Maria, och jag stod framför radion och bara sög in allt i mina öron. Först då insåg jag hur mycket jag längtat efter att höra Nina igen. Tillsammans med Dan och Jim körde hon en outgiven låt och hann även med att förvandla Whitney-dängan ”My Love is Your Love” till ren och skär magi. Radions gamla högtalare har aldrig mått bättre än då. Det teknik-haussade årtusendeskiftet hade firats i sann retro-anda och redan på årets första dag visade det sig att vi var inne på rätt linje. Organiskt firande och organisk musik.

Det har gått två år sedan Grand Tone Music debuterade. Plattan hyllades av kritikerna men slog inte direkt några försäljningsrekord om man säger så. Nu är det dags för uppföljaren, ”New Direction” och titeln till trots känner man igen sig. Lyckligtvis. Titeln ”New Direction” är lite missvisande på så sätt. Visserligen är ljudbilden större än på första plattan, men det är fortfarande principen ”mindre är mer” som härskar. Grand Tone Music är fortfarande en trio med den smått bisarra sättningen: gitarr, trummor och orgel.

Nu när skivan äntligen är utgiven är det kanske överflödigt att gnälla, men faktum är att ”New Direction” varit alldeles färdiginspelad och mixad sedan slutet av sommaren. Men på grund av skivbolagslogik kommer den inte förrän nu i slutet av mars. På sätt och vis gör det inte så mycket eftersom det är musik utan någon som helst ”bäst före stämpel”. Men väntan har varit onödigt lång.

De flesta låtarna makar sig fram i det karaktäristiskt sävliga tempo som känns igen från debuten. Men det finns två spår som sticker ut lite från både det tidigare materialet och de övriga låtarna på plattan: ”Stop Keep Telling Me Goodbye” och ”Height”. De låtarna kan nästan beskrivas som svängiga. De har ett slags inbyggt groove som fullkomligt rusar fram jämfört med resten. Men trots det går det inte att missa att det är just Grand Tone Music.

Precis som tidigare är det så skalat att minsta lilla detalj blir till en effekt i sig. Ninas viskande sång i bryggan i titelspåret – eller varför inte samspelet mellan orgelslingan och gitarrens smygande stackatto i samma låt; baklängesgitarrerna i ”Save Time” ; flagioletterna i ”Height”… Det finns så mycket potential i varje arrangemang – så mycket energi som aldrig briserar. Det är främst därigenom Grand Tone Music skiljer sig från till exempel Salt som trampade igång extra distortion i refrängen och Baxter som har ett högre tempo och en hel maskinpark i ryggen. Det är mest uttrycket som skiljer sig. Melankolin som stavas N-i-n-a finns hos alla tre grupperna.

Varenda låt är ett levande bevis för att det går att göra så mycket med små medel. Små bokstäver har större effekt än stora. Över allt svävar Ninas återkommande, karaktäristiska stämsång. Hennes röst är egentligen inte stark i ordets vanliga bemärkelse men den berör på ett sätt som få lyckas med. Det är väl egentligen det närmaste man kan komma en kort beskrivning av effekten av Grand Tone Musics musik – den berör.

Patrik Ekelöf

Publicerad: 2000-03-31 00:00 / Uppdaterad: 2000-03-31 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #419

2 kommentarer

Kom över denna skiva för 50 kronor och det är den absolut värd. Tycker dock att förra plattan är strået vassare…

hypotetisk Oregistrerad 2002-12-28 11:50
 

Ingen skivsamling är komplett utan GTM. Såg dessutomatta Salts båda palttor kostar 19 spänn (!) på CDON! Spring och köp!

Anna Oregistrerad 2003-08-21 14:59
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig