Gästrecension
- Calculating Infinity The Dillinger Escape Plan
- 1999
- Relapse
Låt elden härja fritt!
Lyssna
Externa länkar
Fjolåret var tufft.
På musikfronten alltså.
Det dukas upp ett storslaget smörgåsbord av elak, skruvad och kompromisslös rockmusik.
Death metal-veteranerna Cannibal Corpse manglade sina lyssnare sönder och samman med ”Bloodthirst”. Neurosis visade upp nya vägar för den noise kräsne på ”Times of Grace” och den synnerligen innovativa mörker konstellationen Today Is The Day skrämdes med den fullständigt sjuka inspelningen ”In the Eyes of God”. Lägg till mästerliga utbrott från Atari Teenage Riot, Skitsystem och Krigshot så förstår alla att 1999 verkligen var tufft!
Men det var nog ändå Dillinger Escape Plan som gjorde det största intrycket på mig, med ”Calculating Infinity”. Ett debutalbum som träffade som en hästspark i magen. Ett debutalbum som brann hela vägen. Ett debutalbum som borde ha uppmärksammats mer.
För även om Dillinger Escape Plan lånar idéer från så väl Steve Von Till som Steve Austin, så bygger jänkarna upp ett collage av oljud som framstår som eget. I botten på kvintettens ultra snabba mangel ligger tung och aggresiv hardcore, därifrån ger sig sångaren Dimitri Minakakis och hans mannar ut på jakt. Jazz, noise, metal – andas in och ger näring åt den våldsamma attacken i materialet.
Det låter annorlunda.
Ibland som om Scrawl var på fest med Meshuggah. Men för det allra mesta låter det dock Dillinger Escape Plan. De har på kort tid lyckats inmuta ett eget område i den hårda rockens spretiga landskap.
Vilket troligen beror på killarnas uppväxtmiljö i lilla Morris Plains, en spökstad där inget finns eller något händer.
Frustrationen av livet i en död stad tar sig rejäla uttryck i låtskrivandet. Men det är inte hela sanningen. För bara 40 minuter bort ligger New York. Galenskapen och lockelsernas centrum.
För en tid sedan intervjuade jag gitarristen Benjamin Weinman, då förklarade han deras sound så här.
- Att leva i ett litet samhälle så nära storstaden har en direkt påverkan på musik. Kidsen har ett behov att revoltera mot allt det normala som sker i den egna förorten, men är på samma gång influerade av av all galenskap som pågår i storstaden en bit bort. När dessa båda kulturer krockar kan slutresultatet bli oerhört intressant. Dillinger Escape Plan är ett barn av just denna kulturkrock.
Jag tycker Benjamin slår huvudet på spiken där.
Att Dillinger Escape Plan brinner beror till stora delar på det dagliga vardagslivet i stentrista Morris Plains, våldsamheten och det galna är hämtat från en natt i New York. De elva låtarna på ”Calculating Infinity” är precis de kulturkrockar han pratar om. Och då är det här ändå bara debuten.
Pojkar och flickor som brinner är alltid vackrast.
Låt elden härja fritt!
Publicerad: 2000-02-19 00:00 / Uppdaterad: 2007-12-18 10:59
2 kommentarer
så jäkla bra e det.
#
Onaniobjekt
#
Kommentera eller pinga (trackback).