Ända sedan 1999 års split-EP med Agoraphobic Nosebleed, The Poacher Diaries – som var min första bekantskap med Converge – har utvecklingskurvan pekat uppåt utan minsta tendens att vika av från den inslagna riktningen. Sjunde fullängdaren Axe to Fall är inget undantag. Uttrycket har genom åren förfinats och frågan ifall de ändå inte var bäst […][...]

Som ett utlopp för idéer som inte passade in i varken Lingua eller Rövfitta bildades Come Sleep. Tanken var att projektet skulle vara temporärt. Med debutskivan The Burden of Ballast i hand hoppas jag att det inte blir så. När det vankas skivor som influeras av band i samma skola som Isis runt Oceanic, Neurosis […][...]

Få band har haft samma påverkan på mig som Neurosis. När Times of Grace damp ner som en bomb 1999 och sedan följdes upp av mästerliga A Sun That Never Sets intog de en plats i mitt hjärta. Och med Given to the Rising befäster de sin position. Frågan om vad som egentligen hände när […][...]

Fjolåret var tufft. På musikfronten alltså. Det dukas upp ett storslaget smörgåsbord av elak, skruvad och kompromisslös rockmusik. Death metal-veteranerna Cannibal Corpse manglade sina lyssnare sönder och samman med ”Bloodthirst”. Neurosis visade upp nya vägar för den noise kräsne på ”Times of Grace” och den synnerligen innovativa mörker konstellationen Today Is The Day skrämdes med […][...]