dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Kent: Hagnesta Hill
Hagnesta Hill (album, cd) Kent
1999
BMG/RCA Victor
8/10

Kill your darlings!

Lyssna

Sök efter skivan

Förenklat kan man säga att debuten ”Kent” handlar om utanförskap och missnöje med sitt förutbestämda öde – ”varför får jag inte på mig dina blåjeans?” (”Blåjeans”).

Känslan går igen i de ångestladdade texterna och musiken. Behovet av att ta sig bort från hemstaden med ”villa, Volvo, avkomma”-träsket.

Temat var mer eller mindre det samma på ”Verkligen”. Låtarna var sprängfyllda med energi och byggde på distpedalens ”på/av”-funktion. Nille Perneds diskantdominerade produktion var som klippt och skuren för den typen av låtar. Det var naket, enkelt och malde sig in i lyssnaren.

Språket var, om inte rakt och enkelt, åtminstone så pass direkt att var och en lätt kunde skapa sina egna bilder.

Inför tredje plattan, ”Isola”, var någonting tvunget att hända. Ut med Nille – in med Zed .

Distpedalerna kopplades ur. De enkla låtstrukturerna blev mer komplicerade. Den skalade produktionen blev pompös. De raka texterna blev mer fragmentariska och ännu öppnare för tolkningar.

Jocke Berg gled mellan stavelserna och sjöng nästan nonchalant.

Ett halvår efter släppet visade det sig att skivan spelats in även på engelska. Ett smart beslut. Sverige var redan erövrat och utgjorde inte längre någon utmaning. Efter avslutade turnéer i Sverige gav sig bandet ut på diverse avstickare utomlands för att pröva sina vingar.

Turnésväng avlöstes av turnésväng och Kent vistades mer utomlands än i Sverige. Svenska hotellsängar byttes ut mot en sen poker i turnébussen som åkte fram på främmande motorvägar. Längtan hem blev mer påtaglig än tidigare. Saknaden av de nära och kära.

Därför handlar texterna på ”Hagnesta Hill” inte om längtan bort, utan om längtan hem.

Frågan ”är det dags att ge sig av?” (”OWC”), fick en ny innebörd.

Mil efter mil av till synes ändlös väg. Kroppen på ett ställe – tankarna hos någon annan.

”Och så går hjärtat mitt sönder
Det har varit ett ensamt år
Jag ska aldrig ignorera dig igen
Jag ska aldrig ignorera kärleken
Det är mitt nyårslöfte” (”Cowboys”)

Bilder av ett landskap – hämtat ur en amerikansk roadmovie – med oändliga slätter och frost i gräset.

Känslan hänger kvar när den ensliga slide-gitarren inleder ”Beskyddaren”.

Blandningen av hjärtslag och sprakiga telefonsignaler är suggestiv och stark.

Hopplösheten i kampen mot markeringarna som tickar på i en svindlande fart när sådant som knappt kan fångas i ord, ska talas in i en lur av plast.

Även om gräset är nog så grönt på andra sidan Atlanten är det hemma man måste vila ut emellanåt. Hämta kraft.

I ”747″, från ”Isola”, sjöng Jocke: ”Ni kan skratta om ni vill – håna oss – vi rör oss – ni står still”. Gruppen ville utvecklas och förutspådde det i sin egen text. Profetian slog in och det visade sig vara jobbigare än väntat, men man vägrar att ge upp: ”Det är läggdags för skämten – det är ALLVAR i år…” (”En livslögn att dö för”)

Allt ifrågasätts när man byter miljö. Man omvärderar både sig själv, sin omgivning och sitt liv: ”Se hur cyniska vi blev – hur patetiska vi var”. (”Insekter”)

Oavsett eventuella personliga kriser fortsätter satsningen, och med den följer den ständigt pågående förnyelsen. Efter ett par års arbete med ”Isola” och en veckas sammanhängande semester bar det av in i studion igen. Återigen med Zed, som med rätta fick förnyat förtroende

Låtmaterialet skrevs under turnén och enligt pressutskicket hade man 38 låtar att välja mellan. Ungefär som vanligt med andra ord. Gallringen gjordes i studion och det som inte kändes rätt för skivan släpps som b-sidor på kommande singlar.

Som väntat var disco-poppande ”Musik non stop” inte något bra smakprov på hur fullängdaren skulle komma att låta. Den är ungefär lika representativ för resten av låtarna på ”Hagnesta Hill”, som ”Om du var här” var för ”Isola”. Det ”Hagnesta Hill” har gemensamt med ”Isola” är att de flesta låtarna håller ett lågt tempo. Annars är den storslagna produktionen som bortblåst och kvar finns tretton låtar som nästintill är kliniskt befriade från reverb och andra effekter. En annan förändring är att man använder nya instrument.

I ”Kevlarsjäl” låter man ett munspel sköta huvudrollen och i ”Stoppa mig juni (Lilla ego)” lyfter en diskret trumpet låten flera divisioner.

Det är de lugnare låtarna som övertygar mest. Tidigare nämnda ”Ett tidsfördriv att dö för” och ”Cowboys” är tillsammans med ”Stoppa mig juni (Lilla ego)” de låtar som ekar kvar långt efter det att skivan tystnat.

I ”Stoppa mig juni (Lilla ego)” lyckas Kent även med bedriften att sno en av sina egna melodier – ”Gravitation”.

”Stanna hos mig” inleds med en bekant gitarr som jag inte lyckas placera och fortsätter med den reggae-light som man nosade på redan i ”Saker man ser”. På en ljudväv av percussion, akustiska gitarrer och en drivande bas sjunger Jocke: ”som igår hjärtar i morgon”.

”Hjärta någon”! När hörde man du det uttrycket senast? Föreställ er frasen på någon av tidigare skivorna. Det fungerar inte riktigt eller hur.

Återigen har Jocke Berg ändrat sitt språk. Ord och uttryck som tidigare abonnerats av crooners som Mauro Scocco, Anders Glenmark och Niklas Strömstedt, ger ny näring – omprövas och får nya innebörder.

Hans texter har aldrig varit rakare: ”Jag har inga vänner kvar – visst är livet underbart // Håll ut, jag behöver dig – håll ut, stå ut med mig”, sjunger han i ”Berg&Dalvana”.

”Och så grät jag
Kan man gråta som en karl?
Snälla du förlåt mig
Jag glömde vem jag var”
”Stoppa mig juni (Lilla ego)”

I avslutande ”Visslaren” finns textraden: ”har blivit äldre saknar glöd – men det rår jag inte för”. Att Kent skulle ha tappat glöden är det nog ingen risk för, däremot skulle de ha gått hårdare fram med skalpellen. ”Kill your darlings” som det så fint heter. Oavsett hur mycket man än gillar en låt så kan helheten tjäna på att den stryks.

En svårbemästrad konst som Kent tidigare behärskat till fulländning, men inte denna gång.

Ingen låt är dålig men även solen har sina fläckar. ”En himmelsk drog” må vara en helt okej flirt med Suede och Depeche Mode, men är ingen egentlig höjdare. ”Kungen är död” och ”Revolt III”, är gamla Kent-låtar i ny kostym. Bra men inte nödvändiga.
”Musik non stop” får anses vara avklarad sedan tidigare.

Avslutande ”Visslaren” har en elektrisk vers, men en desto tröttare refräng. Att de med hjälp av ändlös upprepning försöker fånga monotonins magi från ”747″, inklusive låtlängd, får ses som en kul grej. Att de inte lyckas med någon av föresatserna får ses som symptomatiskt. 62:50 minuter Kent blev lite för mycket den här gången.

Trots ”dököttet” är ”Hagnesta Hill” en av årets mest angelägna plattor. Inför nästa skiva hoppas ändå jag på en ny producent. Zed har gjort sina två plattor nu.

Magnus Frykberg igen kanske?

Patrik Ekelöf

Publicerad: 1999-12-09 00:00 / Uppdaterad: 2008-05-14 11:25

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #304

33 kommentarer

Så här i efterhand kan jag konstatera att jag borde ha vridit upp betyget ett snäpp till. En åtta var i underkant. ”Hagnesta Hill” är 1999 års bästa skiva och även om det finns låtar som känns mindre angelägna och plattan är något för lång, så finns några av Kents allra starkaste låtar på skivan.

Patrik Ekelöf Oregistrerad 2000-12-08 20:57
 

En 9:a vore definitivt på sin rätta plats

TIGER Oregistrerad 2000-12-09 13:23
 

Jag vet, den känns.

orocklös Oregistrerad 2000-12-11 14:46
 

Som Patrik Ekelöf var jeg skuffet (besviken) etter de først gjennomhøringene av Hagnesta Hill (HH). Jeg tenkte at HH var Kents ”Be here now”. – Oasis skivan som alle fans sa var jätte bra da den kom ut, men som man etterhvert erkjente var ganske så dårlig. (Man ville i början inte erkjenne at de store heltene hadde lagd en dårlig skiva.) Men etterhvert som jeg hørte mer på HH vokste låtene mer og mer. I dag tycker jeg at HH er en genial CD, og Kents beste – hakket bedre enn Isola.

”Stoppa mig juni (Lilla ego)” er etter min oppfatning CD'ens beste låt. En låt som man må høre minst ti ganger før den virkelig sitter. Men når den først gjør det, blir man aldri lei den.

festogmorro@hotmail.com Oregistrerad 2000-12-12 10:36
 

Jag har aldrig blivit så imponerad av en skiva som jag blev av Hagnesta Hill (både den svenska och den engelska)

9+ hade jag gett…

Veronika Oregistrerad 2000-12-13 22:42
 

Precis som de andra sagt tycker jag att HH är genial. Bästa låten är i min mening Cowboys, den är tidlös på ett härligt och på nåt sätt mystikst sätt.. jag kan inte få grepp om den.. jag tror att det är det som jag gillar så mycket med den. Jag tror aldrig heller att jag lyssnat till ett mer komlett album än HH. Leve Kent!

Coolin Oregistrerad 2000-12-14 09:57
 

Inte ett ord om Beskyddaren, deras abslout bästa låt.. jag blev grymt besviken

PillanK Oregistrerad 2000-12-18 11:15
 

Nu när drygt ett år gått så inser man att HH inte ens kommer i närheten av de tre första skivorna. Den känns bara överarbetad och tråkig. Beskyddaren är den enda låten som kommer upp i Kent-klass.

Zeppo Oregistrerad 2000-12-23 17:20
 

en genomtänkt skiva.ren å underbar.helt klanderfri.

flikka Oregistrerad 2000-12-28 23:21
 

japp.

jonas Oregistrerad 2001-04-27 12:00
 

HH är Kents bästa skiva. Utan tvekan. ”Stoppa mig Juni (Lilla Ego)” är en av de bästa låtarna de gjort. ”En himmelsk drog” – ingen egentlig höjdare??? Oj då. Jag älskar den låten. Dock håller jag med om ”Kungen är död” och ”Revolt III”. Inga låtar som talar till mig. För typiska Kent. De missar variationen. ”Beskyddaren” oooh. Förstår dock inte varför alla älskar ”Cowboys” så. Jag kan inte ens komma ihåg hur den går när skivan är slut…

^Fia Oregistrerad 2001-05-01 19:15
 

mmmmhhhhmmmmmhhhh

Hur f-n ska man finna ord att kommentera en av de VACKRASTE skivor som gjorts med den bästa låten Kent gjort.

Vilken?

Cowboys såklart!

Tunghäfta Oregistrerad 2001-05-03 21:07
 

8/10 var rätt. En bra skiva, men den känns ofta alldeles för seg. Visst den är skön men det finns så mycket bättre man kan lyssna på. kents platta står sig helt enkelt inte i konkurensen med till exempel Soundtrack O.O.L och andra liknande band. Årets platta sade ni, årets svenska hoppas jag att ni menade – för er egen skull.

Alex Oregistrerad 2001-05-04 12:08
 

Hagnesta Hill var den första Kent-skiva jag hörde, och personligen tycker jag att den är nästan för bra för att vara sann. varje fras och ton sitter klockrent.

moin Oregistrerad 2001-05-13 17:48
 

en underbar skiva, som alla de andra kent har gjort!

*hannah* Oregistrerad 2002-03-24 16:03
 

Det var länge sen jag lyssnade på Hagnesta Hill i sin helhet.

Två sånger sticker dock ut och följer mig, även om det finns många bra.

Stanna Hos Mig och Berg & Dalvana.

Båda tar upp samma tema, ångesten och rädslan över att bli ensam. Båda dessa låtar lämnar mig alltid med en klump i halsen.

Igår kväll gjorde jag mig en liten personlig samling, i väntan på nya albumet. Jag ville ha 10 sånger som hängde ihop någorlunda, och som alla känns oumbärliga.

Tyvärr kom inte Istället För Ljud med – produktionen är så annorlunda, och även om jag tycker den är en av Kents allra bästa låtar, passade den inte ljudmässigt in bland de andra…. nåja, smaka på denna lista:

Chans

Noll

Stanna Hos Mig

OWC

Utan Dina Andetag

Berg & Dalvana

Innan Allting Tar Slut

Rödljus

Önskar Att Någon…

På Nära Håll

p. Oregistrerad 2002-04-12 08:54
 

Det här är den bästa plattan som någonsin gjorts. Den har allt och den efterlängtade ståpälsen finns där i stort sett hela tiden. Och denhåller dessutom i sig. Jävligt skönt! Stop me June och Cowboys är bäst bland det bästa.

mojo Oregistrerad 2002-04-28 21:20
 

”En livslögn att dö för”?!….ett tidsfördriv!

flickan Oregistrerad 2002-05-22 18:56
 

när ett band utvecklas kan det ofta kännas konstigt och obekvämt. i kents fall känns det för min del helt tvärtom.

den första kent skivan jag införskaffade var ”verkligen”, som jag älskade från första stund. jag fick ”hagnesta hill” och ”isola” på samma dag. isola gav från första början ett positivare intryck. mera helgjutet på något sätt.

hagnesta hill sattes åt sidan och jag koncentrerade mig huvudsakligen på isola.

efter att en tid hade gått bestämde jag mig för att verkligen lyssna igenom hagnesta hill ordentligt. pånytt.

Då fastnade jag.

Hagnesta hill är idag min absoluta favorit, och med v&a samt b-sidor i hyllan är det fortfarande hh som spelas mest.

kent utvecklades i och med hh både musikaliskt och textmässigt.

jag känner att jag får ut mest av hh. känslomässigt sätt. detta kan förstås även bero på att hh kom in i mitt liv under en mycket stormig period. textraderna

”så länge hjärtat mitt slår så minns jag dig när du stack ett hål i min kevlarsjäl” fick plötsligt en ny mening.

TACK KENT för en underbar skiva, som jag för övrigt skulle ha gett fullt betyg.

cecilia Oregistrerad 2002-06-18 09:57
 

HH är kents tråkigaste skiva, men ändå en av de bästa svenska någonsin. Det säger en del om fenomenent kent.

http://www.stilren.cjb.net

Oskar Oregistrerad 2003-02-25 13:56
 

tycker också det är tråkigt att ”bekyddaren” inte nämndes alls i recensionen. jag tycker det är den absolut bästa låten kent har skrivit. jag får gåshud över hela kroppen varje gång jag spelar den.

montana Oregistrerad 2003-04-29 11:55
 

Värd en nia. Det perfekta soundtracket till hösten när det är lite tyngre. Kunde dock varit något spår kortare.

OlePop Oregistrerad 2003-06-24 22:10
 

Håller med om att Beskyddaren är deras bästa låt någonsin! Det är inte ofta som både en låt innehåller en vacker melodi som samtidigt berör en djupt. Och t o m har den en riktigt bra text, och lindas inte in i för mycket nonsens som folk säger ”åh, vad bra text. fast jag förstår inte..” om.

Överhuvudtaget är HH deras bästa skiva och det är väl mest mitten som kan vara lite seg (spår 5-8). Tycker t ex inte alls att ”Ett tidsfördriv..” berör, han tappar bort sig själv redan i början. Men som tur är kommer Cowboys och sen är det 5+ hela vägen!

Johnny99 Oregistrerad 2003-12-04 16:47
 

Världens absolut underbaraste skiva, helt klart värd en tia.

Berg & Dalvana är verkligen den bästa låt jag någonsin hört, den har allt, verser man funderar över, en fantastisk refräng och det ångestfyllda i ”Det spelar ingen roll om du håller mig hårt” o.s.v.

tillsammans är det en underbar kombination.

Beskyddaren är också en otrolig låt, känslan i den har nog alla känt någon gång.

Stoppa mig Juni (lilla ego) är nog egentligen Jockes livs mästerverk (även om Berg & Dalvana är MIN favorit) den låten är så klockren rakt igenom att man kan sitta och lyssna på den i flera timmar utan att tröttna.

Jag har aldrig förstått varför folk älskar Cowboys så mycket.

Jag själv tycker att den, Visslaren och Insekter är dom tre sämsta låtarna på hela skivan.

En himmelsk drog har en väldigt bra refräng, ”känslan” i fråga är väl olika för alla, men att stänga själen har väl alla gjrot någon gång.

Resten av låtarna är också helt underbara.

iia Oregistrerad 2003-12-17 19:05
 

Det är bra att det kommer skivor som Hagnesta Hill. Det sätter recensenterna på prov och visar hur mycket dom egentligen kan om musik och recensioner. Hagnesta Hill är till en början väldigt svårlyssnad, men den växer, växer och växer. Alla ni som avfärdade den efter 3-4 lyssningar gjorde bort er totalt. Hagnesta Hill är den starkaste svenska skiva som gjorts.

pug Oregistrerad 2004-02-01 09:45
 

Skulle "Ett tidsfördriv att dö för" vara en av de bästa på skivan??? Själv har jag fortfarande svårt för den, hoppar ofta över den när jag lyssnar på hh. Och varför tycker ingen om "Revolt III" och "Kungen är död"? För att de är för lika Kent?? Men det ÄR ju Kent, och Kent är underbara!! Särskilt Hagnesta Hill. Det är troligtvis min favorit av Kents skivor (fast det beror på vilket humör jag är på).

Måste säga att "Verkligen" bleknar bort och blir relativt betydelselös i jämförelse. Undantag för "Kräm (så nära får ingen gå)" och "Gravitation"

Mmmm Oregistrerad 2004-03-20 12:14
 

Jag tycker att Isola är den bästa skivan men Hagnesta har de bästa låtarna. Kent har misslyckats med att skapa den elektriska helhet som de hade på Isola, främst genom att de har för många låtar. Men jag har svårt att se hur de skulle ha kunnat dumpa några, så fruktansvärt bra alla låtarna är. Om de, som det föreslogs i recentionen, skulle ha tagit bort revolt III, en himmels drog och kungen är död så skulle hela skivan förändrats till det sämre och en viktig del av intrycket förstöras. Så ja, Hagnesta är inte lika tät och sammansatt som Isola, men den hade inte kunnat göras på något annat sätt.

Medlem 2004-08-04 11:16
 

Kents musik känns så himla platt tycker jag. Så slätstruken och med melankoliska melodier som man tycker sej känna igen hela tiden. Och det stannar inte riktigt kvar efter skivans slut. Det är sånger som jag aldrig nynnar på efter det att jag tryckt på stoppknappen. Dock förmedlar Kent via sina texter en smärta som känns mer äkta än annan kommersiell musik. En känsla att känna igen sej i och referara til. Det är viktigt i det krävande samhälle vi lever i nu. Men samtidigt kan jag ofta känna att Kent borde ha gråtit färdigt snart. Gnällpellar!

Medlem 2004-09-28 00:02
 

Pug här ovanför har rätt. Jag tyckte till en början inte om alla långsamma, ja, kanske lite sega låtar, men det tar tid att sätta sig in i HH och nu idag så tycker jag att det är en av deras absolut bästa om inet den bästa skivan de har gjort. Alla balladerna är absolu fantastiskt hjärtskärande. Jag tror att det är just det att skivan på det sora är väldigt långsam som kräver något av lyssnaren. Det tar tid. Nu så tycker jag att serien 11-12-13, Berg&Dalvana, Insekter och Visslaren är oerhört stor. Svensk musikhistoria. Stoppa Mig Juni(Lilla Ego) och Cowboys har jag gråtit till oräkneligt antal nätter. En av de bästa skivorna någonsin.

Erol Oregistrerad 2004-10-06 01:02
 

Heter inte låten "Ett tidsfördriv att dö för"? Står så på mitt skivfodral i alla fall…

YamaBoy (Orka logga in nu ^^) Oregistrerad 2004-12-07 11:40
 

Låter intressant, det här ska kollas upp.

Medlem 2006-08-25 11:39
 

Det finns nästan ingenting bättre än att lyssna på Hagnesta Hill på en söndagseftermiddag i September dagen man ska åka hem ifrån landstället och titta ut på vattnet och sakta tugga på en smarig godis.

Det går inte annat än att bara säga: 10/10.

MajorTom Medlem 2006-11-13 21:55
 

10/10. Episk skiva.

Kebab på Palmyras ja tack Oregistrerad 2009-04-30 20:17
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig