Från Eskilstuna damp hardcorebandet Arbetarklassen rätt ner i mitt kassettdäck helt utan förvarning. Vilka är de? Spelar de i något annat band? När spelar de live? Finns de ens fortfarande? Mycket är oklart, och någon utförligare information om bandet än det som finns på dess bandcamp-sida (där man kan ladda ner kassetten digitalt) står inte […][...]

Vilken hemskt ledsam överraskning. Efter att ha bubblat omkring med ett par singlar i bagaget under 2009, släpper Ellie Goulding slutligen sin debutskiva. Som är tråkigare än Eskilstuna centrum en måndagskväll i februari. Goulding har fokuserat på det folk-akustiska draget, som på tidigare singlar och de låtar som flutit omkring i bloggvärlden varit lyckligt undertryckt […][...]

Ibland sägs att rädslan är det som driver världen just nu. Rädslan för att förlora sin position. Rädslan för att vara ful. Rädslan för terrorister. Rädslan för marknaden. Rädslan för systemens kollaps. Rädslan för naturen. Eller bara rädslan för att vara rädd. Det är ingen optimal drivkraft. Inte ensam. Den gör mig irrationell och okritisk. […][...]

En singel med dubbel A-sida. Det betyder två jämställda låtar. Varsitt stycke plast och varsin video. Två jämnstarka låtar. Två lika bra låtar. Lika starka som singelval. ”FF” och den tidigare osläppta ”Vinternoll2”. Se det som ett löfte eller hot. ”FF” tillhör inte direkt de starkaste spåren på ”Vapen & ammunition”. Må så vara att […][...]

Hjärtat. Det är hjärtat den här plattan talar till. Låtarna går inte från örat till hjärnan – de struntar i omvägen och går direkt till ryggmärgen och hjärtat. Det handlar om känslor – inte intellekt. Jag vet inte hur bra ”Kent” är om man börjar tänka efter. Jag bryr mig inte. Den har säker sina […][...]

Förenklat kan man säga att debuten ”Kent” handlar om utanförskap och missnöje med sitt förutbestämda öde – ”varför får jag inte på mig dina blåjeans?” (”Blåjeans”). Känslan går igen i de ångestladdade texterna och musiken. Behovet av att ta sig bort från hemstaden med ”villa, Volvo, avkomma”-träsket. Temat var mer eller mindre det samma på […][...]