Freddie Wadling tillsammans med Esbjörn Svensson Trio. En spännande kombination som rimligen intresserar många. Både Freddie och EST är ju etablerade hos en publik som befinner någonstans mellan kulturelit och Bo Kaspers Orkester. På denna skiva, inspelad i juni förra året, ger sig Freddie och EST på ett antal svenska klassiker, signerade Taube, Bellman, Hasse och Tage, Olrog och Ramel.

Resultatet blir inte alls så spännande som man vill tro. I själva verket blir jag rejält besviken. Det brinner inte alls, utan känns mest som ytterligare inspelningar av melodier som spelas i Ring så spelar vi och andra önskeprogram på lokalradion. Kombinationen av Freddies röst och EST:s komp är oantastlig, men känns aldrig pigg och livfull, utan snarare rutinartad och tråkig. Jag hade velat höra något helt annat
ifrån dessa herrar. Det hade kunnat bli så bra, men blev bara tröttsamt.

Man kan fråga sig varför denna skiva spelats in. Jag ser ingen större nytta med den. Säkert hade de trevligt när den spelades in, men vem ska egentligen köpa den? De som vanligen uppskattar Freddie Wadlings arbete med Fläskkvartetten har inte mycket att hämta här. Inte heller de som vanligtvis går igång till Esbjörn Svenssons improvisationer. Är det månne så att skivbolaget försöker dra in så mycket som möjligt, när artisterna är i ropet? Ofta ett effektivt sätt att döda intresset för artisten i fråga.

Snälla Freddie Wadling, fortsätt med det som gjort att vi uppskattar dig. Vidareutveckla Fläskkvartetten och andra spännande projekt, men fortsätt inte på det här spåret. Muzak blir aldrig bra. Skivan till kaffet blev en skiva för mycket. Tyvärr.