När Uno Svenningsson och Irma Schultz Keller dök upp som jokrar i melodifestivalen 2007 var det nog fler än jag som tänkte: intressant. Mer intressant var faktiskt att de redan 2006 samlat ett gäng intressanta musiker på Sånger för december. Det finstämda och vemodiga fanns redan då. Nu är de tillbaka. Det är ju jul […][...]

Man skulle kunna tro att Kasban blivit inspirerade av ett engelskt band men skurit bort ett a och ett i men så är inte fallet. I pressutskicket kan man läsa följande: På svenska skolan i London fann de varandra och började skriva musik tillsammans i ett land som inte kändes som deras. Jonas och Henning […][...]

Sophia Somajo The Laptop Diaries Concrete Forest/Warner Svensk R&B någonstans strax indie om Robyn. (MySpace) Marie Modiano Outland (29/9) Playground Jag tänker på Susanne Vega, men mindre arty. (MySpace) The Urges Psych Ward (29/9) Wicked Cool/Playground Ranglig fock’n'roll utgiven på Little Stevens Wicked Cool Records. The Urges har trängtan tillbaka till 60-talet. (MySpace) Toumast Ishumar […][...]

Det roligaste med Timbuktu och ”Oberoendeframkallande” är att han tillsammans med sina kumpaner lyckats lura på ett intet ont anande svenskt folk några av de farligaste musikstilarna; världsmusiken och funken. Jag har suttit med hakan någonstans nere mellan knäna när hyllningarna ställt sig upp på rad i pressen samtidigt som Timbuktu med ett stolt flin […][...]

Veronica Maggios ambition är, enligt egen utsago, att göra cool musik på svenska, ”något som fattats den svenska musikscenen sedan Monica Zetterlunds glansdagar”. Man får säga att hon lyckas. Vi har redan hört singlarna ”Dumpa mig” och ”Nöjd?”, som visat prov på snitsig musik och en ofarligt vän men behaglig röst. Resten av skivan bjuder […][...]

Det har talats om Perssons Pack och Traste Lindéns Kvintett, men låter mest som Love Antell. Så känner jag för ”Johnny Drama”. Visst har det euforiska blåset och stompet i mångt och mycket ersatts av fiol, mandolin och andra detaljer, men det är ju samma låtar. Eller? Florence Valentin blev snabbt omtalade i samband med […][...]

För den rättrogne indiepoparen är coverskivan det fulaste av fula. Få är de som vågar trotsa och ta steget att spela in andras låtar i egna versioner mer än som enstaka undantag. Inom andra genrer, som reggae och jazz, är det en självklarhet att ta sig an låtarna som blivit klassiker. Standards. Där metallens hyllningsskivor […][...]

Emrik Larssons debut-EP som soloartist, ”I min egen värld”, är en samling om fem märkta sånger. Märkta av en lång resa utför. Från den glittrigaste och mest uppmärksammade toppen som stjärna i Sveriges hårdast festande partymaskin, Stonefunkers, ner till den svartaste och mest obemärkta botten. En människa som fått smaka av livets goda och salta. […][...]

Efter omkring 40 år i branschen kommer Svante Thuresson till oss som debutant. För första gången har han skrivit sina låtar själv. Det hörs inte. Kompositionerna svämmar över av rutin (i ordets positiva bemärkelse). Det är svängig söndagsjazz i den skola där Bo Kaspers Orkester lärt upp massorna de senaste åren. Svante tar ut svängarna […][...]

Det är alltid kul att få debutskivor från svenska artister. Nya bekantskaper som kan bli långvariga vänner. Ännu roligare är det när det, som i fallet Looptroop, visar sig vara en så stark skiva. Det är också roligt att upptäcka att en helt ny stad hamnat på Sveriges hiphop-karta: Västerås. Looptroop består tydligen av fyra […][...]