En elektrisk puls går genom luftrummet, ett piano sprider ensliga toner och blåset fyller atmosfären med blått och grått. Ändå känns det varmt, skirt och ljuvt. Solen spricker fram mellan de färgsprakande molnen. Klabbes bank kommer lastad med tio nya låtar och en delvis ny besättning. Musiken sticker ännu längre bort från det förväntade jazzspåret […][...]

Pianisten Mathias Algotsson har en och annan av er kanske sett och hört tillsammans med Rigmor Gustafsson, Magnus Lindgren eller rent av Lisa Ekdahl. Han har turnérat flitigt och har ett par album i bagaget. New Traditions är tredje albumet med egna trion och samtidigt det första att släppas på riktigt utanför Japan. Som titeln […][...]

Jag har sällan haft så svårt att välja ut årets låt som 2008, så när jag pekade ut Gnarls Barkleys Who’s Gonna Save My Soul var det lite uppgivet (och albumet var verkligen trist). Hade jag tänkt tanken ett varv till borde jag ha valt Ice Cube Gangsta Rap Made Me Do It. 2008 hade […][...]

Nu har både jury och svenska folket fått säga sitt och i dag offentliggjordes grammisnomineringarna för 2007. Salem Al Fakir har fått flest, hela sju stycken, medan Kent ligger tvåa med sex nomineringar och Säkert! är trea med fem. Grammisgalan går av stapeln i Globen den 9 januari. De nominerade i samtliga kategorier: Årets Album […][...]

Om det svenska popåret präglats av duon har jazzåret i mångt och mycket handlat om trion. Utmärkta album som E.S.T.s ”Viaticum” och MusicMusicMusics ”What's a Good Boss Anyway?” är de tydligaste exemplen. Här kommer ännu en trio, dessutom med tre skivor i bagaget. Alla inspelade levande och direkt framför en ofta entusiastisk publik på Glenn […][...]

Att den svenska jazzscenen är mer välmående än på mycket länge lär inte ha gått någon förbi vid det här laget. Etablerade artister som Jonas Kullhammar, Torbjörn Zetterberg och E.S.T., för att ta några exempel, får sällskap av en ständig ström av allt fler skickliga musiker med egna och nya uttryck. Saxofonisten Kristian Harborg har […][...]

Erkännande: det händer att jag tar mig an skivor med avsikten att bekräfta en förutfattad mening. I sak är det väl inget märkligt egentligen. Ställa upp en tes och se om den håller. Ett gammalt beprövat grepp. Det svåra är att låta bli att driva tesen till mål om det skulle visa sig att den […][...]

Låt musiken sköta snacket. Ni känner alla till ordspråket. Trots min, lika delar fria och raka, översättning. Det är användbart väldigt ofta. I fallet E.S.T. passar det bra på minst två sätt. Dels är deras musik instrumental, om man bortser från de gnyenden som slinker med på inspelningarna (alla som sett Esbjörn Svensson live vet […][...]

EST har lyckats med konststycket att föra jazzen ut ur det musikaliska finrummet. Anförda av frontmannen Esbjörn Svensson har trion krossat de osynliga barriärer som skiljt musikälskare åt på olika sidor av den gräns som går mellan finkultur och dess folkliga motsvarighet. De har spelat på Hultsfredsfestivalen och andra ställen som kanske inte främst förknippas […][...]

Freddie Wadling tillsammans med Esbjörn Svensson Trio. En spännande kombination som rimligen intresserar många. Både Freddie och EST är ju etablerade hos en publik som befinner någonstans mellan kulturelit och Bo Kaspers Orkester. På denna skiva, inspelad i juni förra året, ger sig Freddie och EST på ett antal svenska klassiker, signerade Taube, Bellman, Hasse […][...]