dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Stevie Wonder: Songs In The Key of Life - vol. 1 & 2
Songs In The Key of Life - vol. 1 & 2 (LP) Stevie Wonder
1976
Motown
10/10

Gammal vänskap och nyförälskelse

Lyssna

Sök efter skivan

Varning: Det här är ingen recension, det är en kärleksförklaring!

Den här skivan älskade jag redan när jag hörde den första gången. Det var på den tiden jag var liten, förvirrad och inte begrep vilken musiksmak jag egentligen hade. Under samma period gillade jag ABBA, Björn Skifs och Family Four. Var inte riktigt utvecklad och kräsen än, som de flesta blir och som även jag har blivit senare.

Det märkliga är, att ända sedan dess har denna skiva varit min favorit. Stevie Wonder är väl inte riktigt cool som tonårsidol betraktat. Men jag älskade Stevie ändå. I smyg inför tuffa killar kanske, men annars har jag alltid varit Stevies beskyddare mot alla som elakt härmat hans säregna huvudföring. Dom fattar ju inte att det är så man måste röra sig till hans musik. Jag gör det. Fattar inte hur alla andra kan låta bli. (Det är dom som är blinda.)

Musiken på denna dubbelskiva är fantastisk. Hur ska jag kunna beskriva den? Pisksnärtstajt jazz och funk, känslospäckad soul och spröda ballader. Men det är mer också, något som inte går att kategorisera och som helt enkelt är Stevie Wonders stil. Allt komponerat och framfört med samma exceptionella musikalitet, rytmkänsla och uppfinningsrikedom. Sången är himmelsk. Stevie har allt i sin röst – alla känslor och alla tonlägen. När Stevie wailar hittar han rätt. Varje gång. Alla harmonier och toner så på rätt plats och så komplext invävda i varandra att jag aldrig tröttnar, inte ens efter mer än 20 års lyssnande. Stevie var på den tiden med och ledde utvecklingen av synthesizern och det hörs. Många ljud är det. Men inte ett enda för mycket.

Jag vet inte om jag kan skriva om några speciella låtar. Jag har för många favoriter. De växlar lite grann när åren går och när som helst kan jag bli nykär i vilken låt som helst. Det senaste året har det nog varit ”Joy Inside My Tears”, ”All Day Sucker” och ”Ngiculela – Es Una Historia – I Am Singing”, en söt sång på tre språk som närapå spräcker ett blodkärl i huvudet på mig eftersom jag envisas att sjunga med i lyckoruset varje gång. Det är just det som är min poäng, att Stevies känslor hörs och smittar. Hans smärta och kärlek strålar ur vinylen, all lycka och olycka är sann och påtaglig.

Varför tala om en så gammal skiva nu? Jo, för att den känns ny och ständigt är en källa till extas. Tydligen är jag inte ensam om att tycka det. Har någon hört låtarna ”As” (George Michael & Mary J Blige), ”Gangsta's Paradise” (Coolio) och ”Wild Wild West” (Will Smith)? Alla har sitt ursprung i den här skivan. Eller de här skivorna ska jag väl säga. 104 minuter högst genialisk musik för en spottstyver. Ett måste i varje hem!

Nu är det också plötsligt tufft och inte mesigt att gilla Stevie Wonder. När tv sände från Polarprisutdelningen stod folk ur Sveriges popbransch i kö för att säga hur mycket de alltid älskat Stevie. Och nästan alla artister i R&B-genren anger Stevie Wonders musik som inspirationskälla. Jag har aldrig personligen träffat ett lika stort Stevie-fan som jag själv, men jag vet att jag inte är ensam och att fler kommer att förstå så småningom. Därför har jag inget emot att propagera för hans musik och särskilt den här skivan som är min äldsta och käraste vän.

Fifi Ström

Publicerad: 1999-08-16 00:00 / Uppdaterad: 2008-09-09 11:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #191

9 kommentarer

Instämmer. Det här är nog världens bästa skiva någonsin.

Wonderbra Oregistrerad 2001-04-11 15:35
 

Kul att se att du kommenterat SW, men att du inte valde Natural Wonder istället! Det är ju en av de bästa skivorna som någonsin har gjorts!!!

Fabian S Oregistrerad 2001-08-18 18:34
 

rökbra skiva

kapusta Oregistrerad 2002-06-28 00:55
 

Håller med helt och hållet. Troligen den bästa platta som någonsin gjorts (även om Innervisions inte är särskilt långt efter). Another Star är min favorit.

Skåningen Oregistrerad 2002-07-17 13:07
 

”Songs in the key of life” borde egentligen hetat ”Absolute happiness”. Lyssna på ”Sir Duke” eller ”Isn´t she lovely?” – blir man inte glad av det här är man en obotlig surpuppa. En av de mest genomarbetade skivor jag hört.

larbert Oregistrerad 2002-08-05 18:07
 

Jag ser Songs in the key som den sista skivan i hans 70-talstriologi av mästerverk. Tyvärr inleds tendensen att dra sig åt mainstream här, samtidigt som det nästan kan bli komiskt allvarligt (t.ex Saturn). Men Songs in the key är onekligen ett mästerverk, fast den riktiga geniexplosionen kommer på de tidigare Talking book och Innervision. Lyssna på Living for the city, superstition eller higher ground och hör hur dagens soul och rnb blivit påverkade.

Jimpa Oregistrerad 2004-07-23 12:12
 

En otroligt bra skiva, där min favorit är "Knocks me off my feet". Min personliga favoritskiva av Stevie är dock Innervisions.

10 mil söder om Nyköping Oregistrerad 2004-10-26 23:14
 

Fifi insinuerar att det finns något outvecklat och ytligt med att gilla ABBA. Att man växer ifrån det. Snart, om den tiden inte redan kommit, kommer också ABBA få sitt rättmätiga upprättande bland kritiker och då kommer alla alltid ha förstått att det är ett genialiskt popband.

Med det sagt har de ju inte gjort ett album lika genialiskt som detta, så är det ju förstås.

martin Oregistrerad 2010-10-14 14:56
 

Lyssnar på skivan nu ( på vinyl förstås, hittade ett ex i på Stadsmissionen, med bonussingeln). För första gången i mitt liv (nåja, jag känner till 2 eller tre låtar föstås). Därför är jag i sjunde himlen medan jag skriver detta.

Antonio Oregistrerad 2011-09-10 22:37
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig