Det är två år sedan Eldkvarn släppte nytt material. Det är längre sedan bandet skördade några större framgångar. Nittiotalet har mest gått på rutin för Eldkvarn, men så här i slutet på årtiondet flammar elden upp igen.

”Limbo” heter plattan som är mörkare än mycket vi hört från Eldkvarn. Inledande ”Som om du var här” sätter nivån på resten av plattan. Pluras texter är fyllda av eftertänksamhet och sorg, känslor som kommit fram i skrivarlyan på Sydkoster utanför Strömstad. Mogna tillbakablickar på livet, från en man som säkert upplevt mycket av den sorg som kommer fram på ”Limbo”.

Musikaliskt sett är Eldkvarn 1999 tämligen sparsmakat och avskalat. Inga körarrangemang eller extravaganser, utan ett tillbakahållet komp som lyfter fram det mörka i Pluras låtskrivande. Plura och Carla, Werner Moddiggård, Tony Thorén och Claes Von Heijne har mognat och spelar på ett sätt som bara avspända musiker kan, och det får Eldkvarn att svänga moget och värdigt.

Saker har förnyats i och med att ”Limbo” spelats in. Bandet har brutit samarbetet med EMI och är nu tillbaka hos MNW, där allt en gång började då Piska Mig Hårt släppte sin första platta ”Elisabeth”. Tony Thorén som producerat de senaste plattorna har inte hållit i spakarna den här gången. Det har istället vännen/kollegan Peter LeMarc gjort, på ett förtjänstfullt sätt.

Plattan känns dock inte nyskapande. Det bygger på traditionell countryinfluerad rock i en fåra som Eldkvarn rör sig säkert i. Många av låtarna sticker heller inte ut. Men det finns låtar som liksom eldar kommer lysa klart i höstmörkret, och tävla om uppmärksamheten med kommande skivsläpp från bland andra Weeping Willows.

Redan nämnda inledningen ”Som om du var här” är en sådan låt. Med trasigt piano och spröd men skitig gitarr som framträdande inslag passar den utmärkt i höstregnet. Det kommer också nuvarande singelspåret ”Samma sort” att göra. Likaså Chris Isaak-klingande ”Nådens hand” och tio minuter långa eposet ”27″ där Plura gör upp räkningen med forna hemstaden Norrköping och barndomen på samma gång. I de här låtarna firar Pluras mörka texter och bandets utmärkta komp stora triumfer.

Dessa låtar höjer intrycket av ”Limbo”, som i övrigt låter som Eldkvarn brukar. Den som följt bandet kan lugnt köpa Limbo. Även den som traditionellt haft svårt för bandet, som jag, kan ge bandet en chans och faktiskt, lite förvånade konstatera att Eldkvarn – åtminstone delvis – brinner igen.