&Ta en typisk amerikansk storsäljarfilm. Du satsar några miljoner på schyssta specialeffekter, ”Independence Day”-explosioner och Bruce Lee-stunts. Ytterligare någon miljon satsar du på reklam och jippon för att sälja in filmen hos publiken och media. Sedan kryddar du med några gamla låtar som du vet att alla känner igen och förhoppningsvis fortfarande tycker om. Du […][...]

Det har gått ett tag sedan Her Majesty bosatte sig i min skivsamling. Efter ett par lyssningar försvann ”Happiness” allt längre in mörkret och glömskan. Den del av skivhyllan där invånarna som inte snurrar så ofta i skivspelaren bor. Den hade inte direkt lämnat några avtryck. Inget bestående. Men nu var dags att ta och […][...]

Jag var faktiskt ganska road när Sum 41 i en video skämtade om att byta namn till The Sums, eftersom skivbolaget tyckte att de borde hoppa på ”The-trenden”. Visserligen kändes det lite ironiskt med tanke på att de själva är ett i raden av band som har siffror i namnet. Men hur som helst. The-trenden. […][...]

…världens bästa rockband. Så uttryckte jag mig innan Hultsfred. Definitivt kanske. Fast det var som sagt innan konserten. Detta var andra gången jag skulle se Radiohead, och med en snabb blick på startfältet innan festivalen började kunde jag ganska snabbt konstatera att detta var konserten som var höjdpunkten för mig. Det allra största måstet på […][...]

Jag kan föreställa mig att Tom Dinsdale och Simon Franks var ett par ganska stöddiga killar i skolan. Killarna i klassen som störde lektionerna och som alla lärare tyckte hade attitydproblem. Det är lite så de låter på skiva i alla fall. De kallar sig Audio Bullys och det går inte att argumentera mot att […][...]

Kommer ni ihåg presidentvalet i USA år 2000? Valet med det ganska diskutabla avgörandet, som innebar att George W Bush segrade över Al Gore och därmed blev landets president och i stort sett världens mäktigaste man? Underlig händelse. I det utomordentligt patriotiska USA har ”Hail to the Chief” länge varit en hyllning till deras allsmäktige […][...]

Jag kan tycka att det är lätt pinsamt när det startas ”Kvinnor Kan”-rörelser. Och rent utav förnärmande när det ordnas speciella tjejkvällar på travbanan eller kvällstidningarna publicerar motorbilagor riktade särskilt till tjejer. För mig känns inte detta som rätt sätt att sträva efter ett mer jämställt samhälle. Det förlöjligar bara hela idén med jämlikhet. Och […][...]

Har ni någon gång känt den där känslan så påtagligt? Så att hjärtat klappar på några extra slag bara du tänker på det. Höga förväntningar. Du vill åstadkomma något så bra och du vet precis hur det ska se ut eller låta. Men på något obehagligt sätt så vill det sig inte exakt som du […][...]

Det finns väl egentligen två fack, i väldigt grova drag, att placeras i när det talas om vad man lyssnar på för musik, förutsatt att man lyssnar på musik. Antingen har du koncentrerat dig på en genre och lyssnar mer eller mindre uteslutande på just denna musik, det är det som gäller. Eller så är […][...]

År 2001. Roskilde. En regnig, grå och allmänt tråkig kväll, alla trötta och bakfulla. Jag lunkade i min regnjacka ensam in mot festivalområdet för att gå och se en konsert med ett danskt litet band som jag aldrig hört talas om tidigare, men namnet klingade intressant. Mew. Efter en ganska nervös och olycklig inledning, med […][...]