Det finns väl egentligen två fack, i väldigt grova drag, att placeras i när det talas om vad man lyssnar på för musik, förutsatt att man lyssnar på musik. Antingen har du koncentrerat dig på en genre och lyssnar mer eller mindre uteslutande på just denna musik, det är det som gäller. Eller så är du allätare.

Allätaren själv ser det som ett sätt att inte utesluta någon musik, att inte direkt avfärda något som kanske visar sig vara jättebra bara för att det egentligen inte är ”min grej”. I motsatts till detta ser den genrebestämda lyssnaren kanske allätandet snarare som ett enkelt sätt att komma undan. Att slippa bestämma sig för vad man tycker om. En allätare är således någon som ännu inte kommit underfund med vad hon tycker om.

Jag skulle placera mig själv i kategorin allätare, och då följaktligen med tanken att vara öppen för alla nya intryck. För även om jag gärna skulle vilja kan jag inte förneka att Lou Reeds ”Perfect Day” är något av det vackraste som skrivits, att det mesta Neptunes rör vid blir till guld, att Coldplay kan framkalla tårar, att ”Hurricane” med Dylan är en jävligt stark låt, att Commons och Erykah Badus duett ”Love of my Life” är underbar, att soundtracket till både ”Dead Man” och ”Gladiator” är ruskigt bra, att ”Blister In The Sun” med Violent Femmes är grym och att Jocke Berg skriver vackra texter. Och att Justin Timberlakes ”Cry me a River” faktiskt är bra.

När just sådana saker händer, när Justin Timberlake lämnar pojkbandslivet bakom sig och framgångsrikt ger sig in i en annan genre, tack vare bland annat Timbaland och Pharell Williams, då känns det inte så konstigt att kunna lyssna på mer än en genre. Eller är detta bara ett bevis på att det är okej att hoppa mellan olika genrer, bara man håller sig till en i taget? Är det jag som inte kommit till ro i en musikgenre än, kommer jag också växa upp och göra ett val? Vem vet, det kanske jag kommer att göra. Äh, släpp sargen och kom med i matchen! Det är hälsosamt att lyssna på lite olika saker.

Ni kan argumentera emot mig när det gäller vad man ska hålla sig till i lyssningsväg. Men ingen kan ta ifrån mig att jag älskar musik, och att jag gärna skriver om det. Inte för att berätta hur det ÄR, utan vad jag KÄNNER. För att förmedla just vad jag känner och förhoppningsvis ge någon annan chansen, eller rädda någon från, att känna likadant.

Så det är väl därför jag är här.