Recension
- Vulnerable (CD) Tricky
- 2003
- Anti/MNW
Prestationsångest
Lyssna
Externa länkar
- Trickyonline
- Officiell Tricky-sida. Kräver Macromedia Flash Player.
- It's Tricky
- Om ni också vill sjunga till Run DMC när ni hör namnet Tricky.
Har ni någon gång känt den där känslan så påtagligt? Så att hjärtat klappar på några extra slag bara du tänker på det. Höga förväntningar. Du vill åstadkomma något så bra och du vet precis hur det ska se ut eller låta. Men på något obehagligt sätt så vill det sig inte exakt som du vill. Det sitter i bakhuvudet på dig. Men kraven som ligger på dina axlar, som till den absolut största delen är ditlagda av dig själv, hindrar dig från att plocka ut och förverkliga det. Prestationsångest.
Hur ska artister som blivit hyllade och har så höga förväntningar på sig kunna känna något annat än prestationsångest? Jag undrar verkligen det.
Det känns lite som om Tricky befinner sig i ett sammanhang med kollektiv prestationsångest. Han har tillsammans med bland andra Massive Attack sina rötter i Bristolgänget the Wild Bunch, kända för att sammansmälta allt från reggae till punk i sin musik. Massive Attack har sedan i sin tur, i egenskap av pionjärer inom trip hop, brutit mark för artister som Portishead och Sneaker Pimps. Samtliga dessa har idag storartade alster bakom sig, men det känns som om trip hopens storhetstid ligger just bakom dem. Massive Attack levde inte upp till förväntningarna från ”Blue Lines” och ”Protection” på senaste ”100th Window” och Sneaker Pimps kommer aldrig göra en lika bra skiva som ”Splinter”. Eller? Jag hoppas fortfarande på att upptäcka storheten i just ”100th Window”. Och prestationsångest är väl inte något kroniskt?
Likväl är det tyvärr mycket vad jag känner när jag lyssnar igenom ”Vulnerable” första gången. Prestationsångest. Det känns inte lika självklart och självsäkert som förut, lite stelt. Som om något saknas. I efterhand är jag egentligen inte säker på om det kom från musiken i mina lurar eller inifrån mitt huvud. Det är lätt att känna prestationsångest när man har hopp om hur en skiva ska låta och är rädd för att den inte kommer att göra det.
För lyssnar jag igen så sitter det ju ändå där. Tricky. Det är lite mer elektroniskt och avskalat än tidigare. Men så är också skivan döpt med tanke på att det enligt honom själv är Trickys mest sårbara och självutlämnande skiva. Det är naknare. Rösterna är mer barlagda. Den röst som framför allt är barlagd är den tillhörande Trickys nya italienska sångförmåga Constanza Francavilla. Hon låter stark och självsäker, liten och hjälplös om vartannat. Hennes röst passar in i låtarna, men ändå saknar jag något. Trickys skrovliga röst har gett upp mycket av sitt utrymme, och det lämnar ett tomrum efter sig. Inslag av reggae och hiphop har tillbakavisats. Det känns inte lika mörkt längre.
Förutom singeln ”Antimatter” och ”Car Crash” är en av höjdpunkterna på skivan är ”Hollow” där Tricky står i förgrunden för ett mörkt ljudlandskap och orden han säger låter som de i de sista andetagen från en döende man. Framkallar utan problem kårar utmed ryggraden. Ett annat av de framträdande spåren är en version av XTCs ”Dear God” (som även Sarah McLachlan gjort en variant av), en låt som väckte en del uppståndelse när den kom. Här är en låt där Constanzas röst faktiskt kommer till sin rätt.
Det är inte ett mästerverk. Men det är inte enbart prestationsångest.
Publicerad: 2003-05-20 00:00 / Uppdaterad: 2003-05-20 00:00
26 kommentarer
alltid denna 7:a
#
Fy fan det är fint at vara kalas på måndagar!
#
jag finns.
#
alla som hade hängt på forumet om det hade varit uppe, skriv här NU:
#
Får man minuspoäng annars?
#
ja! kanske inte 100, men i alla fall 20.
#
Jag hade varit på forumet om det inte hade druckit så mycket bacardi när det låtsades att det fyllde år.
#
Okej, ett tips: kolla upp Trickys duett med Cyndi Lauper, Five days tror jag den heter. Helt magisk.
#
http://www.dagensskiva.com/index.asp?datum=2003-05-05 :
Av 1940 recensioner har 374 fått betyg 7 vilket kan anses rimligt eftersom man hellre recenserar(lyssnar in sig på) musik som man tror sig gilla och därför är en höjning från medel 5 till 7 rimlig. Att det sedan oftast inte når ända fram till maxbetyg är ju inte heller särskilt konstigt.
Betyg 0: 6,
Betyg 1: 25,
Betyg 2: 42,
Betyg 3: 79,
Betyg 4: 179,
Betyg 5: 270,
Betyg 6: 366,
Betyg 7: 374,
Betyg 8: 333,
Betyg 9: 133,
Betyg 10: 133,
Total: 1940
Medel: 6.4
Konklution: Alla skivor får ej 7 i betyg.
#
hehe, vilka 6 stackare har fått en 0:a?
#
Sant att medianen är 7, men snittet är bara 6,4, låter mer rimligt enligt normalfördelningen. Samtidigt kan man väl tycka att recensionerna är för snälla, annars borde det varit fler 0, 1 och 2, och färre 8, 9 och 10.
#
Keep on topic!
När släpps skivan? Har nästan gett upp när det gäller Tricky. Har köpt dom senaste skivorna mest för att jag gillade dom första så mycket. Det här låter dock ganska intressant, så det kan nog bli ett köp.
#
Måste onekligen vara lite jobbigt när varje skiva bedöms efter ett mästerverk. Varför kan man inte bara se skivan för vad den är istället för att först titta på något äldre?
#
Jonas: Vi har sagt det förut: Vi lägger mer energi på att skriva om bra skivor än dåliga. Och dessutom låter vi varje lördag en gäst recensera valfri skiva. Då blir det ofta en älskling med tillhörande högt betyg.
ca6: 23 maj är det senaste datum jag sett.
#
jag minns att Modern Talkings senaste skiva fick betyget 0 =)
#
http://www.dagensskiva.com/search.asp?val=betyg&strang=0
#
man borde kunna få höra de bra låtarna som nämndes!Då skulle resentionen vara fulländad
#
Schysst recension!
#
Det var ju när Tricky försvann från MA som dom började dala utför så det här är kanske värt att kolla upp. Visste inte ens att han gjorde solo.
#
lala, tricky har aldrig varit med i ”MA” bara gästat, han har alltid varit solo. Alla säger att 100th window är så mycket sämre än tidigare plattor men jag tycker inte alls den är sämre, utan annorlunda.
#
Tricky har blivit sá förfærligt dálig att man bara vill kasta skivorna i væggen av ilska.
#
I Paris flaggas Tricky typ störst av alla i stans största skivaffärer. Samtidigt har han utställning på Tokyopalatset. Måste vara schysst att ha en stad där man har varit fetstor i typ tio år…
#
Maxinquaye o första halvan av PMT är ju helt sjukt bra men jag blev lite rädd för T när han började spela in med Red Hot och Live… Denna verkar vara mer som Nearly God-plattan, stämmer det (ni som lyssnat)?
För övrigt:
”Tricky står i förgrunden för ett mörkt ljudlandskap och orden han säger låter som de i de sista andetagen från en döende man”
gäller väl för minst 75% av alla Trickylåtar, eller hur?
Och 100th window är en grym skiva att somna till…
#
Har 3D gjort trickyonline? den ser fan precis ut som massiveattack.com
#
Man kan aldrig ta en något annat än ytterst subjektiv ställning till musik. Denna uppfattning tycks jag vara relativt ensam om att hysa. Det råder en obehaglig känsla i vår värld om att det skall vara möjligt att avgöra kvaliteten på en musikers alster, trots att kvaliteten aldrig kan uppstå någon annanstans än i mötet mellan artist och lyssnare. Det tragiska i detta faktum ligger ej i att resencenters åsikter, då jag är fullt medveten om deras subjektiva natur, utan i resencentopinionens uppenbara inverkan på recensenternas åsikter. Samtliga recensioner av Trickys senare album, sedan den hyllade debuten, har i huvudsak gått ut på att förklara att Tricky är passé. Inte dålig. Passé. Sålunda möts ett mästerligt album som Blowback av kommentaren passé och ett utmärkt album som Vulnerable av betyget passé. I irriterande kontrast till detta står de inte alls speciellt bra albumen Nearly God, Grassroots och Angels with dirty faces, vilka möts av översvallande recensioner när de gavs ut, enbart på grund att Tricky då fortfarande var rätt att tycka om, eftersom den kvävande lavaflods briljans som var Maxinquaye, och stundtals även Premillenium tension, ännu ej runnit av. Du föll dock inte i den vidriga avfallspölen Susanna och oavsett om jag instämmer i din recension eller ej, så var den ärlig och, precis som en recension skall vara, ett uttryck för ditt möte med en artists alster. Det var inte meningen att det här inlägget skulle få det här omfånget eller den här fåniga, pretentiösa tonen, men det blir lätt så när något obehagligt skavt en längre tid.
#
CODY: Tricky är passé för att han har blivit dålig. Blowback är ju en alldeles hejdundrade kass skiva!
#
Kommentera eller pinga (trackback).