När Jack Brothers släppte sitt album ”Coltrane King” blev de helt klart uppmärksammade. Skivan innehöll tolkningar av Coltrane, men inte framförda på traditionellt vis. ”Punkjazz”, ”bruksjazz” och ”arbetarjazz” var epitet som tillskrevs trion från Göteborg. Jack Brothers är den sortens musiker som precis klarar sitt uppehälle via A-kassan. Men som i gengäld verkligen brinner för […][...]

När jag åkte bräda under 1990-talets första år var det punk som gav den där extra kicken till någon form av fliptrick. Musiken var helt avgörande för känslan både när man åkte själv, och när man såg på en fräsch video. Den känslan har inte infunnit sig på flera år. Jag bailade nämligen med huvudet […][...]

Att försöka ge Mike & the Mechanics något annat betyg än fem är väl en omöjlighet. De är varken bra eller dåliga. Inga riktigt dåliga låtar, men å andra sidan inte heller några hits. Den här typen av musik gör mig bara sömnig, och jag blir varken ledsen eller glad. Lagom kanske vore ett typiskt […][...]

HoneyPie släppte två singlar, ”I wish” och ”2″, innan deras nya fullängdare släpptes. Två singlar som ingav hopp för svensk popmusik. Lågmäld, lättsmält och fängslande musik, som ger skönt romantiska känslor. Albumet ”I Will Make You Fall” håller den klass singlarna utlovade. Duons, Teresa Ingemarsdotter-Westlund och Michael Strinnvik, text och musik förvaltar ett svenskt poparv […][...]

Jag skulle inget hellre än att sätta högsta betyg på PAUS. Det måste vara en av de bästa skivor som givits ut. Orsaken till att jag inte kan ge 10 är dock enkel; Hybris. Högsta betyg uppnås väl bara av Gud, och inför detta torde vi människor förhålla oss ödmjuka. Detta gäller även Peter Svensson […][...]

Tre år har varit väntans tider, men nu är Love Olzons andra album ute i handeln. När jag hörde den första singeln, ”Vi sjönk långt ner”, var den så bra att rädslan för förväntningarnas onda påverkan började gnaga. Besvikelsen uteblev, och Love Olzon står upp mot förväntningarna. Musikaliskt har Love Olzon låtit sina bluesinfluenser spela […][...]

När Bernard Butler och Suedes vägar skildes åt ställdes två retoriska frågor: Hur skall Suede klara sig utan Butler?, Hur skall Butler klara sig utan Suede? Historien visade att svaret blir bra på båda frågorna. Suede släppte ”Coming up”, Butler ”People Move On”. Butler utvecklar sin storslagna ådra. Här varvas den lilla poporkestern med symfoniorkestern. […][...]

De uppskattningsvis två och en halv litrarna balkanskt blod som rinner i mina ådror börjar bubbla när jag lyssnar på ”Live in Belgrade”. Ett virrvarr av känslor rörs upp. Smaker, dofter, ljud och minnesbilder. Glädje, sorg, vansinne och ett bångstyrigt temperament dansar sida vid sida till tonerna av Boban Markovic Orkestars musik. Känslorna som musiken […][...]