dagensskiva.com

48 timmar

Recension

The Jack Brothers: Viva la revolucion
Viva la revolucion (CD) The Jack Brothers
1999
Amigo
6/10

Jazzpunksrevolution

Lyssna

Sök efter skivan

När Jack Brothers släppte sitt album ”Coltrane King” blev de helt klart uppmärksammade. Skivan innehöll tolkningar av Coltrane, men inte framförda på traditionellt vis. ”Punkjazz”, ”bruksjazz” och ”arbetarjazz” var epitet som tillskrevs trion från Göteborg.

Jack Brothers är den sortens musiker som precis klarar sitt uppehälle via A-kassan. Men som i gengäld verkligen brinner för det de gör. I ett av arbetslöshet nedtyngt Göteborg spelar Jack Brothers gärna mitt i gatan bland folk som passerar. Kulturen skall spridas just där människor finns, mitt i deras vardag.

Tyvärr är dock inte deras nya album ”Viva la revolucion” något vardagligt. Eller, jag ber om ursäkt, det är nog bra att de inte är vardagliga. Samma sociala patos genomsyrar detta deras tredje album, men musiken har blivit klart mer rockig och till viss del svåråtkomlig. Detta är en skiva att upptäcka. En skiva du måste lyssna på om och om igen. Men när du lyssnar måste du lyssna aktivt, annars kommer du aldrig uppleva hur Jack Brothers tar ut svängarna. För det är ingen rak skiva. I varje fall finner jag ingen röd tråd, förutom bandets struktur.

Detta är jazz med rötter i folkmusik från alla jordens hörn. Utan tvekan är det dock slaviska, cajunska och svenska rötter som dominerar. Denna skiva får dock en extra dimension i sin rockiga kostym, väl tillpassad av Nille Perned som producerat. Ibland är det en fröjd att känna hur jazzen mixas med punkrocken, ibland blir det en plåga. Men så är det väl alltid mer företeelser som vågar ta ut svängarna. Det är hur bra som helst ibland, ibland vill man bara stänga av.

Visst svänger det, men skivan berör inte så som jag hade hoppats. Två synnerligen goda undantag från detta finns dock på skivan. ”Fuck you” är en underbart samhällsbetraktande jazzdänga med fart och fläkt. Sista låten ”Hymn for the future” får mitt hår att bokstavligen stå rakt ut. När Michelle Collins till mjuka saxofoner läser ur FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna (1948), knyter man handen i fickan. Redo att angripa den som bryter mot deklarationens artiklar.

Gillar du experimentell jazz? Jazz både på svenska och engelska? Gillar du kultur bland folket? Gillar du tung jazzpunk? Då är väl saken klar. Köp, och förbered dig på något det kommer ta dig månader att bemästra.

Peter Dahlgren

Publicerad: 1999-07-19 00:00 / Uppdaterad: 1999-07-19 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #171

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig