Jag minns en tidig morgon i Neapel. Det blåa mopeddiset har lagt sig, och när jag tittar ut över bukten ser jag båtarna som både söker sig till och från myllret av människor. Vesuvius låter sin historiska skugga falla över den fattiga staden som aska. Då tänker jag märkligt nog på Anna Bella Mirafior. Och […][...]

Harptraditionen är nästan helt utdöd i svensk folkmusik. Himlens polska är ett försök att väcka den till liv. Det är vällovligt att låta harpan spela både danser och koraler. Ja det Erik Ask-Upmark gör är förmodligen unikt. Men faktum är att det blir alltför sakralt och Sagan om ringen-aktigt. Det är vackert och hänförande ett […][...]

När jag lyssnar på Jonas Knutsson & Horn Please! så inser jag att fäbodjazzen lever. Fast det är något mer än så som händer utefter skivans 17 spår. Det är inte bara polska. För jag känner mig som en sliten Orsabo i vadmalskläder på en bakgata i New York. Nybliven immigrant från ett sönderfallande Tsardöme. […][...]

Det osannolika är det sannolika. Redan tidigare har nog bluesgitarrister och indiska klassiska musiker bundit allianser. Men nu med det fantastiska instrumentet satvik veena. Ni hör själva. Doug Cox är en grym gitarrist. Han spelar väl mest blues direkt ur deltat. Nu har han och hans resophonic guitar slagit sig i slang med Salil Bhatt […][...]

Ibland sägs att rädslan är det som driver världen just nu. Rädslan för att förlora sin position. Rädslan för att vara ful. Rädslan för terrorister. Rädslan för marknaden. Rädslan för systemens kollaps. Rädslan för naturen. Eller bara rädslan för att vara rädd. Det är ingen optimal drivkraft. Inte ensam. Den gör mig irrationell och okritisk. […][...]

Grymt. Tight. Och bara så mycket Foo Fighters. Jag tyckte nog de har svajat runt lite de senaste åren. Som gammal i gården tycker jag väl det om allt som inte låter som andra hälften av 90-talet. Tyckte att balansen mellan tryckarna och stänkarna försköts. Allt till tryckarnas fördel. Foo Fighters har ju alltid varit […][...]

Ulla Billquist föddes 1907 i Eslöv. Tillbringade en del av sin uppväxt på Norr i Örebro. Från Örebro är ju också dagensskiva.com. Därför har Peter Dahlgren gjort en podsändning om Ulla Billquist.[...]

Caprice fortsätter år efter år vara ett av de mest intressanta skivbolagen i Sverige. Nu har de bestämt sig för att ge ut improvisationer på flygel. Förutsättningarna är enkla (nåja): en konsertsal, en flygel, en pianist och ett tema. Ett tema som pianisten får reda kort innan inspelningen. Inspelningen sker på natten – mindre ljud […][...]

Bad Religion har nog följt mig hela mitt mer vuxna liv. 14 album har det blivit. Sättningarna har förändrats, men den alltmer desperata radikaliteten har bestått. Från ett punkband som var allmänt förbannat på allt blev Bad Religion ikoner för den som ville lyssna på svängig, poppig och politisk skatepunk. För hardcore vågar man väl […][...]

För oss som mötte det svenska 90-talets popunder så har nog This Perfect Day en särställning. Skellefteåbandet som ständigt önkade att någon skulle älska dom. Män som alltid lurades av sin käresta eller som ratades i sitt trånande efter kärlek. This Perfect Days teman är inte nya. Musiken var väl inte ny den heller. Men […][...]