Recension

- Setting things straight 87-07 (dubbel-cd) This Perfect Day
- 2007
- Soap Records/MNW/Bonnier Amigo/Warner
Du kan få vara min huvudvärk
För oss som mötte det svenska 90-talets popunder så har nog This Perfect Day en särställning. Skellefteåbandet som ständigt önkade att någon skulle älska dom. Män som alltid lurades av sin käresta eller som ratades i sitt trånande efter kärlek.
This Perfect Days teman är inte nya. Musiken var väl inte ny den heller. Men när jag lyssnar med blicken i backspegeln så inser jag att de hade en känsla och intensitet som gjorde att de fastnade. De var tuffare är Popsicle. Mindre folkpoppiga än The Wannadies. Inte lika popsöta som Brainpool.
De liksom trängde igenom den pubertala tinnitus ensamma och ödsliga pojkrum ger. De överröstade de monotona skakningarna från en alltför gammal dieselbuss på väg till gymnasieskolan.
Deras fantastiska texter om längtan att få vara något för någon passade väl för omogna hjärtan. Deras trallvänliga låtar smälte liksom samman med önskan att få dansa pop med andra som ockå ville få bort de där pipen ur öronen.
Jag blir glad att lyssna på This Pefect Day igen. Både för att de ger en numer medelålders man stunder av ensamt vemod. Det är ju skönt att gotta sig i lite nostalgi och minnen. Men jag blir också glad för att få höra gamla singel- och demolåtar. Det finns faktiskt en hel del guldkorn där. Dessutom är influenserna från exempelvis The Smiths klädsamma. ”Set Things Straight” (1988) är fantastisk. ”Hey Little Girl” och ”These Games” har dessutom inte släppts förut. En av bandets bästa låtar, ”Camping”, ligger på CD2.
Visst var This Perfect Day ojämna då det begav sig. men så här känns det både jämnare och roligare. Det är väl som med lumpen.
Och visst var det ändå något visst med att ensam gråta sig till sömns?
Jag kan stanna här. Och leva ett bra liv i min säng.
Publicerad: 2007-05-17 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-17 00:00
20 kommentarer
TPD var ”mitt” band under tidigt 90-tal.
#
Jag säger bara EGGSTONE!
#
Jag säger bara OVE!
#
Nåra goa melodier där! Passion i texten. Måste tanka ner lite TPD idag för att bota bakfyllan.
#
peterokpop
#
Om man lyckas gråta sig till sömns med TPD så är man minst sagt gråtmild.
#
Postcard summers är svensk indies finaste ögonblick. En klassiker.
#
sop records
#
Det här är den första skivan recenserad här jag är sugen på att köpa på länge, länge…
#
TPD var fantastiskt bra. Bäst är alla låtar med fiol.
#
HeHe! Årets platta!!
#
Gud vad jag hatar indie.
Och Vastberlin.
#
Någon har upptäckt att man kan länka i recensionstexten…
#
Fan va bra vi va om jag får säja det själv!!!!!!
http://www.myspace.com/thisperfectday där kan ni lyssna ni som inte fattar nåt.
#
jag sager bara ” den dar medlemman som ıngen vet vad han heter”,han rules!
han som spelar basen.
#
Den killen heter Peter Fahlgren och han världens bästa bassist efter Stanley Clarke och Backa-Hans!!
#
TPD, Popsicle, Brainpool, Eggstone där har ni svenskindie när den var bra, sedan har bara gått utför.
#
Åh vad glad jag blir! Det var ett tag sen jag senast lyssnade på dom men fasen vad härliga och trallvänliga de är! Tack för en trevlig recension men nu måste jag gå och shoppa den här skivan!
#
Jamen satan i gatan. Tack före Myspace-länken. Nu återuppväcktes lite gamla sprittande 90-talsben i den här gamla kroppen. TPD var skiten när jag pluggade en gång i tiden. Den här plattan ska köpas.
#
Jag säger bara memories.. oh those memories =)
#
Kommentera eller pinga (trackback).