Man ska vara en svensk progg-legend. Det ska man. Man ska vara väluppfostrad och välartikulerad och ha en massa känsliga texter om livet vid diskbänken och mellan skilsmässorna och så ska man vara SKÅNING. Denna skånska ska man ha instoppad i ansiktets underdel som en liten mango-frukt. Skånskan ska porla som ett källfriskt munspel och […][...]

Hon gjorde sprallhits på åttiotalet. Hon hade tokiga kläder och ett skrynkligt flin. Hon var inte riktigt vacker och inte riktigt ful. Hon har aldrig haft en stor röst, men hennes begåvning är större än jag fattat förrän slumpen gör att jag hör genom hela hennes nya skiva från pärm till pärm. Det är en […][...]

Världens skivrecensenter har behandlat denna skiva som om den vore pesten själv. Till skillnad från super-mega-parallellstjärnan Madonna har Prince dom senaste åren gjort det, som jag tycker alla musikanter, som fått in en bastant penningsäck, borde göra. Han har börjat tillverka musik som verkar rena leken, som är oförutsägbar och som spränger alla genrer. Detta […][...]

När Gud hade vilat ut på sjunde dagen tog han sats igen och tog i så det knakade i himlens fogar – Gud skapade Green. Al fanns på plats och Gud tyckte om det han såg och hörde. Gud började stampa takten där uppe. Rytmiska åskväder kom tumlande. Gud blev sprallig och han lutade sig […][...]

Intro: En kvinna går längs Repslagargatan mot Sågudden i Arvika. Det är dans i kväll. Det är varmt. Hon har en tunn röd åtsittande kjol som avslöjar dom svarta sidentrosorna därunder. Höfterna svänger som om hon vore medlem i TLC. Året är 1955. Höfterna är åtalbara. Snart ska det bli atomkrig. En av årets storfilmer […][...]

Kjell Alinge har gjort några tusen radioprogram, läst ännu fler böcker och vadat genom serietidningar, teve-kanaler och film i alla former. Radioprogramtitlarna är många. Eldorado och PPP3 dom mest tydliga på senare år – inom p3-sfären. Dessförinnan fanns sketchprogrammet Hemma Hos (tillsammans med Janne Forsell), där dom surrealistiska och turbo-vilda associationsbanorna ständigt korsades, samtidigt som […][...]

Först lite siffer-exercis: Diannes skiva har fått sex av tio. Detta är i stort sett godtyckligt. Jag läser hur skribenter sätter betyg och förstår sällan. Antalet skivor som får mycket höga betyg är orimligt stort. Om skalan ska fungera när man jämför med andra artister blir det alltid svårt att fatta galoppen. Dom höga betygen […][...]

Om jag nyper mig i armen minns jag myggbett och rispande vass mot skinnet. Ändå är det under den groteska svenska vintern svårt att få annat än hägringsaktiga minnesbilder av varma klipphällor, gröna skogar fyllda av rävar, bärplockare, älskande par och myrstackar. När en lång sommardag fäller ihop sitt varma paraply av magi sitter värmen […][...]