Natalie Cole har en bra röst. En rejäl jazzröst som duger till mycket annat också. Hon har soul. Och hon har att brås på. Hennes far Nat tyckte förstås själv inte att han var sångare först och främst, utan pianist. Men Natalie är en sångerska med stort S. Den här skivan innehåller endast en nyskriven […][...]

Skivan består av 20 funklåtar från mitten av 60-talet till slutet av 70-talet, ihopsamlade av den skotske DJ:n Keb Darge. Låtarna är, enligt Keb Darge, sammansatta i ungefärlig kronologisk ordning och följer funkens utveckling från R&B/Boogaloo via northern soul till disco och jazzfunk. Texten Keb Darge har skrivit i CD-boken är ett kapitel för sig. […][...]

Det låter fusionjazz ibland, klockren disco ibland och ung elektrofunk ibland, men bäst är det när det är allt på en gång. Att bli inspirerad av olika musikstilar är en sak. Att skapa en alldeles egen stil utifrån dessa är en annan, lite svårare sak. Det har Jimi Tenor gjort. När jag borstade upp mina […][...]

Geri Halliwell, tidigare känd som den sexiga kryddan i Spice Girls, har på sin debutplatta ett tudelat tema. Den ena sidan av CD:ns bok är oskuldsfullt vit och den andra syndigt röd. På insidan av omslaget står en definition av skivans titel där ”schizo” står förklarat med det engelska ordet ”spilt”. Skulle nog egentligen ha […][...]

De digitala rytmerna. Ja, just det. Artistnamnet är en passande varudeklaration. Det är liksom ingen tvekan om att det mesta av musiken på skivan är syntetisk. Blipp-blopp-synthar, vassa trumljud och förvrängd sång. Riktig synthpop som när den var ny och kändes som framtiden. Jag har ju upplevt den här musiken i sin naturliga kontext, iklädd […][...]

Ögonblicklig attraktion uppstod när jag hörde ”Georgy Porgy” med Eric Benét och Faith Evans första gången för några veckor sedan. En gammal favoritlåt (Totos enda riktigt bra låt, enligt mig) i en ännu bättre, soulfull version med en underbar sångare jag aldrig hört namnet på. Bara det underbara faktum att hela låten var med och […][...]

Herb Alpert är en gammal trumpeträv som under 60-talet skapade en egen populär musikstil med sitt band Tijuana Brass. Glada mexikanska tongångar och duettrumpeter var kännetecknen och de hade hitar som ”Spanish Fly” och ”Tijuana Taxi”. Det här är dock ganska långt ifrån dessa spralliga och medryckande tongångar. Herb har här gruppat ihop sig med […][...]

Gruppen kommer från Montreal i Kanada och är, enligt skivbolaget, ohyggligt populära i hemlandet. Sky består av två unga killar, James och Antoine, som att döma av deras musik inte sitter och grubblar så mycket. De här killarna målar i pastellfärgade toner – inte en missfärgning eller fläck någonstans. De låter som det står högst […][...]

Att jag fortfarande gillar De Lyckliga Kompisarna är ingen hemlighet. Det händer också nästan alltför ofta att jag lyssnar på Lars Winnerbäck eller Lars Demian. Min popådra får sig då och då en dos av Hardy Nilsson och dessutom far Strebers runt i min CD ibland. Band som plockar de godaste russinen ur kakan kan […][...]