dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Geri Halliwell: Schizophonic
Schizophonic (CD) Geri Halliwell
1999
EMI
3/10

Kryddig kalkon

Lyssna

Sök efter skivan

Geri Halliwell, tidigare känd som den sexiga kryddan i Spice Girls, har på sin debutplatta ett tudelat tema. Den ena sidan av CD:ns bok är oskuldsfullt vit och den andra syndigt röd. På insidan av omslaget står en definition av skivans titel där ”schizo” står förklarat med det engelska ordet ”spilt”. Skulle nog egentligen ha varit ”split” eftersom det är det schizo betyder, men får med hjälp av Tryckfels-Nisse [legendarisk typograf] en komisk ny mening. Spilt skulle jag vilja översätta med bortkastat och det kan tyckas bortkastat att både spela in och köpa en sådan här skiva.

De ”vita” sångerna är lugna och sedesamma ballader, helylle och gosigt. Den röda sidan behandlar ämnen som sex och feminism. Det är ju sånt vi hittills mest förknippat med denna flicka och det är fortfarande det som går bäst ihop med hennes röst och utstrålning. Trots att hon försöker förändras. Problemet är att Geri inte har den vackra och starka röst som krävs för finstämda ballader, utan låter bräkig och vulgär i alla sammanhang. Det betyder inte att det är dåligt, för i de ”syndiga” låtarna passar hon perfekt. Första singeln ”Look at Me” är ganska catchy och ”Bag It Up” har stänk av gammal hederlig Girl Power, med sitt tuffa, feministiska budskap. Den funkiga ”You're in a Bubble” är en riktigt bitchig avhyvling av, enligt min livliga fantasi, en av Spice-flickorna. Oh, så roligt. Om hon inte hade avslutat sången med ”I'm only joking, ha ha ha…” Fega ur sådär.

Geri står som medkompositör till plattans alla låtar och det ger faktiskt några pluspoäng till henne, eftersom det främst är framförandet och inte melodierna som är usla. Produktionen är givetvis oklanderligt proffsig. Men kassa låtar finns det allt. ”Mi chico latino” är en gräslig spanskinfluerad låt som retar min kräkreflex, ”Lift Me Up” och ”Walkaway” är två av skivans mesiga popmelodier som framkallar gäspimpulser, osv.

Helhetsintrycket är att Geris brist på röstresurser ger skivan en kalkonkänsla. Man skrattar liksom lite småelakt när hon gång på gång tar sig vatten långt över huvudet. Det känns som om hon är en kändis som fått lov att göra en platta på nåder. Och så är det väl lite grann, en femtedels Spice Girls är vad man får på den här skivan, vad det nu är värt.

Fifi Ström

Publicerad: 1999-06-25 00:00 / Uppdaterad: 1999-06-25 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #155

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig