Bredbenta och med håret flygandes från gungande huvuden stampar de takt i ett dammigt garage likt hetsiga hästar som så gärna vill ut och springa att saliven skummar kring bettet. Division Of Laura Lee är alltid på väg framåt. De tvekar aldrig och ber aldrig om ursäkt. ”Does Compute” är ett tydligt tecken på det. […][...]

Till en början känner jag mig ganska förvirrad när jag lyssnar på Jonah Matranga alias Onelinedrawings nya skiva ”The Volunteers”. Jag har nämligen lite svårt att placera den här musiken på min musikaliska världskarta. När jag lyssnar får jag vibbar av allt ifrån den numer väldigt tystlåtna Göteborgskillen Dimbodius, Coldplay, Conor Oberst i Bright Eyes, […][...]

Från: Marie 04-04-06 15:00 Tidigt i vintras började notiser dyka upp om en inomhusfestival i Göteborg. Som konsertstad har Göteborg länge legat i underläge, internationella artister brukar av någon anledning alltid tvärgira vid västkusten. Turnéer går bara till Stockholm eller Malmö. Men med ett gäng eldsjälar med bra musiksmak och ombyggnaden av Storan till en […][...]

Speedmarket Avenue är ett sådant där band som har spökat runt omkring mig på diverse festivaler och samlingsskivor under ett par år nu men som jag ändå inte riktigt hunnit skaffa mig någon egentlig uppfattning om. Jag gör ett försök nu. Det här är en svängig skiva med catchiga popmelodier och ett typiskt ”Bennosound”. Jag […][...]

För ett par år sedan såg jag de smala ynglingarna i The Mo i en lada i de Säljerydska skogarna utanför Växjö under en härlig sensommarfestival. Jag övertygades av deras liveshow och tyckte att deras musikalinspirerade neonblinkande pop faktiskt var helt okej. Fast när det kommer till The Mos musik på skiva har jag däremot […][...]

Sondre är idag 21 år, han började spela gitarr vid 8 års ålder och gjorde sin första låt när han var 14. Vid 17 års ålder skrev han på för Virgin och framgången var ett faktum. I Norge är han lika stor som Håkan Hellström är här. Jag har fått följa Sondre sedan det var […][...]

”Skin on skin, please let me in” är en något porrig rad som ljuder ifrån Magnus Carlssons läppar. Och här går faktiskt gränsen, för detta är nog den mest vuxna och dramatiska raden på plattan ”Presence”. För när det så småningom efterföljs av ett sjukt Smithsigt komp som i följande ”You weren't even close” förstår […][...]

Nicolai Dunger ger bort sina sånger till ägarna av hans senaste skiva och man kan inte göra annat än att ta emot dem med öppna armar och vårda dem på bästa möjliga sätt. Man förstår av konvolutet att det här är en skiva som handlar om det klassiska temat ”love and hurt”. På ett par […][...]

Jag har alltid haft lite svårt för det som klingar för lättsamt och mustigt. Det som känns för folkligt och vuxet på nåt soligt och stadsfestivalaktigt sätt. Och nånstans i mig skavde det lite när jag hörde några få spår av Malmöbandet Björns Vänner innan sommaren förra året. Men i slutet av sommaren 2003 var […][...]

TV-masterna blinkar som två trollspön i skymningen mot den lilablå himlen. De pekar uppåt och förklarar på samma självklara och naivistiska sätt som Granada; ”Where Stars Are Made”. Anna Järvinen, Magnus Vikström och Christoffer Gunrup delar på låtskrivandet och som vanligt står Anna och Magnus för varsin del av textförfattandet den här gången också. Detta […][...]