dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Weeping Willows: Presence
Presence (CD) Weeping Willows
2004
Virgin/EMI
7/10

Sjukt Smithsigt

Lyssna

Sök efter skivan

”Skin on skin, please let me in” är en något porrig rad som ljuder ifrån Magnus Carlssons läppar. Och här går faktiskt gränsen, för detta är nog den mest vuxna och dramatiska raden på plattan ”Presence”.

För när det så småningom efterföljs av ett sjukt Smithsigt komp som i följande ”You weren't even close” förstår man vad vi pratar om. Det där blir bara till något oskyldigt och valpigt osäkert som så ofta när det handlar om något som känns typiskt ”stjärnsmyckade kindben och randiga tröjor”. Ni fattar. Läs; i Emmaboda kramas man bara.

Weeping Willows har nämligen till sist (?) verkligen lyckats ta sig till den punkten då det funkar att låta som ett moget tonårsband. De har för länge sedan lämnat det storslagna 50-talssoundet, testat den mjuka discopopen och vårdar nu sina mörka och syntiga ljud som läggs samman med ljusa slingor och enormt poppiga sångmelodier.

Och till detta kommer då texter om att överleva, om närhet, om att höra ihop och om horn i sidan.

Det är nämligen även delar av texterna som påminner om Morrisseys verk.

Men här finns även stora likheter med både New Order som i ”Heart of Hearts” och ”Found” och med Depeche Mode som i ”Lost Love”. Och det lustiga är att nästan alla de här snubbarna har gått och blivit ganska så gamla vid det här laget.

Det har på senare år dykt upp band som försöker axla deras historia och motiv. De försöken har dock inte blivit så lyckade och jag tycker nog att det är lite häftigt att åldrandet börjar accepteras igen. Morrissey är en ikon för många av oss i popsvängen och jag tror att Magnus Carlsson med hjälp av sina otroligt duktiga bandkollegor sakta börjar närma sig honom.

På sätt och vis kan jag tycka att det vore ännu roligare om Weeping hade gjort något lite mer eget, så här 2004 när allt ändå låter ungefär lika, men samtidigt kan jag inte låta bli att falla för kopplingarna och kommentarerna i både musik och text. Det talar direkt till mitt hjärta och hamnar bara på några omvägar under vägen fram.

Jag älskar inledande ”Stairs” och refrängen i ”How Could You Forget” och tidigare nämnda ”You Weren't Even Close” är så galet mycket Smiths och Morrissey att jag nästan ramlar på näsan. Det är nästan så att man befarar att åtminstone några festivalbesökare, i sommar på Hultsfred, kommer att gå till fel spelning, i fyllan och villan.

Emelie Bååth

Publicerad: 2004-03-14 00:00 / Uppdaterad: 2004-03-14 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #2498

25 kommentarer

hmmm… är det inte bara Smiths i "Smithsigt" som ska vara fet stil..?

jacob summers Oregistrerad 2004-03-14 00:39
 

är du blind. Allt är ju fetstil dummer.

till jakob summer Oregistrerad 2004-03-14 02:26
 

Smithsigt? Ja. Tokbra? Ja.

Charlie Oregistrerad 2004-03-14 03:24
 

Brittiskt, överpretentiöst skit. Magnus försöker inte ens låta annorlunda än Morrisey. Samma betoning, röstläge, brittiska accenten. Musik för britter och kärringar.

Mats Oregistrerad 2004-03-14 10:16
 

man kramas inte bara på Emmaboda, man spöar även folk som inte gillar Smiths.

The Major Oregistrerad 2004-03-14 11:47
 

Skönt med musik som inte måste vara macho också kanske?

David Oregistrerad 2004-03-14 11:50
 

Haha. Indiemänniskor är den slampigaste sorten. De bara låtsas annat.

Sara Oregistrerad 2004-03-14 11:51
 

just det… Bandet hon namedroppar är ju The Smihs, då är det väl bara Smiths som ska vara fet stil.

jacob summers Oregistrerad 2004-03-14 13:09
 

Jacob summers har rätt. I själva texten där det står Smithsigt borde bara Smiths vara fetstil.

DarkStar Oregistrerad 2004-03-14 13:57
 

Ahh, snitsigt!

Mackan Oregistrerad 2004-03-14 14:29
 

Jag har aldrig sett ett enda slagsmål i Emmaboda. Fast det lär inte dröja länge tills jag gör.

En brasiliansk kille hävdade att alla svenska indieband låter som Smiths, vilket jag förnekade. Så tack som fan Weeping Willows som stärker hans cpstörda tes.

Pjotr Oregistrerad 2004-03-14 15:39
 

Är Weeping Willows verkligen indie?

Peter Oregistrerad 2004-03-14 15:45
 

Egentligen är ju Weeping inte indie. De ligger ju på Virgin records. Men det verkar som många räknar alla popband som inte är radioskval (typ westlife, britney) som indie.

DarkStar Oregistrerad 2004-03-14 16:40
 

Rent skräp! inte en enda låt håller. Nej den här plattan går fetingbort!

Trapdoor fucking exit Oregistrerad 2004-03-14 17:18
 

har hört denna skiva en gång, lät bra minns jag, men minns inte så mkt mer än så, vad nu det betyder…. gillar iaf Stairs skarpt

engwar Oregistrerad 2004-03-14 18:09
 

jaha… nu blev det ingen fetstil över huvud taget… men Smiths är ju med på rubriken så…

jacob summers Oregistrerad 2004-03-14 20:45
 

jaha… nu blev det ingen fetstil över huvud taget… men Smiths är ju med på rubriken så…

jacob summers Oregistrerad 2004-03-14 20:45
 

I may be th4e first to say: the Smiths, really are NOT all that……..

Jesusssssssss Oregistrerad 2004-03-14 20:48
 

jag har aldrig sett ngt bråk på emmaboda men jag har heller aldrig varit där

jodå Oregistrerad 2004-03-14 20:51
 

rätt tröttsamt att alltid höra samma gamla visa med att weeping willows är såååå lika smiths, hitta nåt nytt.

mack Oregistrerad 2004-03-14 21:40
 

Hej,

Såg att http://www.MusikTorget.se hade också en recension av denna platta idag och med samma betyg!

Och visst jämför man gruppen med The Smiths – inte konstigt. Det låter väldigt lika ju då och då!!

Paul Oregistrerad 2004-03-14 22:44
 

Jacob Summers: Precis. Smiths nämns första gången i rubriken, därför har fetningen försvunnit när det används i recensionen.

Kal Ström Oregistrerad 2004-03-14 23:29
 

Jag har varit på Emmaboda och det kramas inte alls bara där. Popfolk knullar, rockfolk snackar om att knulla. Så är det.

Björn Oregistrerad 2004-03-15 19:51
 

sån här musik blir man ju bara deppig av. Missförstå mig icke, jag gillar melankolisk musik i moll men det här funkar inte.

Och varför gillar alla Morrisey? Han är överskattad, dålig på att sjunga.

brown paper bag Oregistrerad 2004-03-19 11:23
 

Mig vetes så sjunger aldrig Morrissey om horn i sidan. Däremot om en Boy with a Thorn in His Side.

PEEX Oregistrerad 2004-06-07 13:50
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig