Det börjar så bra. Inledande Half Red, Half Way är rytmiskt lekfull på ett härligt nördigt sätt samtidigt som den ständigt håller på att implodera av oljud. När sången presenteras drar sig alla instument tillfälligt tillbaka för att återigen kastas in med en rundgång från helvetet. Det är slarvigt och skränigt som Sonic Youth samtidigt […][...]

Så mycket har redan hunnit sägas så många gånger om Born To Die att det känns fånigt att upprepa. Men då en del av det som sagts trots allt är av stor vikt i diskussionen kring Lana Del Rey som artist kan det vara bra att bocka av något av det redan sagda. En del […][...]

Någon gång under hösten 2011 föll jag för Berlinbaserade svenskan Molly Nilssons debutalbum These Things Take Time. Med lågbudgetsyntar, trummaskiner och en vacker sångröst med Nico-vibbar är den en utmärkt debutskiva med en egenhet som saknas hos många svenska (och utländska) debutander. Sen debuten från 2008 har det blivit en skiva per år, vilket gör […][...]

Även om sångerskan Charlotte Gainsborug figurerar i skuggan av skådespelerskan – som har filmer som Melancholia, Antichrist, The Science of Sleep i bagaget – förvaltar den förre sin musikalitet mycket väl. Sin sångdebut gjorde hon redan i 12-årsåldern, då hon tilsammans med pappa Serge Gainsbourg spelade in den provocerande låten Lemon Incest. I videon till […][...]

För någon månad sen var jag på väg in i ICA-affären som ligger på mitt bostadsområde. Ett par i 30-årsåldern gick framför mig och drog en skrinda med ett barn i. När mamman som gick först passerat dörrarna till affären höll skrindan på att fastna mot ena sidan av dörröppningen utan att hon märkte det. […][...]

Ordet förbisedda i rubriken syftar på album som visserligen inte är helt och hållet förbisedda – har man följt amerikanska musikbloggar och websidor som Gorilla vs. Bear och Pitchfork under året har man säkert inte undgått dem – men som i svenska dagstidningar, svenska musikmagasin och på flera etablerade musiksidor lyser med sin frånvaro (även […][...]

Woods är Göteborgsbandet Pretties For Yous första singel. Om bandnamnet är en allustion på Alice Coopers första album (slackerrockiga Pretties For You) är det inget som hörs. Pretties For You påminner snarare om den kliniska JC-rock som slog igenom i början av förra årtiondet samtidigt som det stilrena omslaget tycks signalera att de är ett […][...]

Atlas Losing Grip släppte i år sitt andra fullängdsalbum, det hyllade State of Unrest. Efter ihärdigt turnerande i Europa är de nu tillbaka på hemmaplan och förbereder sig för det kommande året. Basisten Stefan Bratt berättar om sitt musikår 2011 och sina förväntningar inför 2012: Vilket är årets album? Jag måste säga att jag gillar […][...]

Omslaget till Big Fox debutalbum får mig att tänka på Patrick Wolf. Innehållet – fina popmelodier och vardagliga iaktagelser av världen och tristessen – påminner mig mer om Regina Spektor och ibland Jens Lekman. Inget nytt under solen alltså. Men ganska bra är det ändå. Inget fantastiskt men ett sånt där debutalbum som – som […][...]

Från att ha varit Sveriges bästa bevarade hemlighet har Scraps of Tape gjort sig ett namn både hemma i Sverige och utomlands. Senaste skivan Resident Flux har fått ett varmt mottagande och nästa år väntar turnéer i både Japan och Nordamerika. Gitarristen Jerker Kaj berättar för Dagens skiva om sitt musikår 2011, om sina förhoppningar […][...]