I oktober förra året hamnade jag på en fest i Svenska Grammofonstudion, anordnad av klädmärket Diesel. Alla var mycket noga med att inte äta för mycket av gratismaten men drack desto hellre av gratisdrickan. Ebbot spelade skivor och ett rockband som skiter i allt spelade för den välklädda publiken. Sedan gick det chartrade bussar in […][...]

Att svenskserbiska SaÅ¡a Ling skulle låta som Erykah Badu är det fånigaste jag hört och får mig att tro att folk lider brist på referenser. Alla grabbar med gitarrer i Sveriges alla svettluktande replokaler låter inte som Kent bara för att Kent är kända och omtyckta. Alla liprunkande Morrissey-fans kallas inte ”den nya Håkan Hellström” […][...]

New Amerykah Part One (4th World War) är det krångliga namnet på Erykah Badus fjärde, emotsedda och ryktesomsusade, studioalbum. Förutom trotjänarna från tidigare skivor (James Poyser, Ahmir Thompson) återfinns Sa-Ra, 9th Wonder och Madlib bland producenterna. Deras närvaro är märkbar, aldrig har Erykah Badu varit mer hiphopinfluerad. Det blir en bekräftelse på hennes förmåga att […][...]

Yoda är ett mixtape och en halvofficiell bootleg, en samling av liveframträdanden, låtar till soundtrack, b-sidor, covers och tidigare osläppt material. Yoda är alltså inte, som många tror, den efterlängtade tredje skivan, ibland omtalad som James River, som det spekulerats så mycket kring. Konvolutet innehåller en bild på D’Angelo men knappt någon bokstav. Ursprunget är […][...]

Mary J Blige låter ofta modern och uppdaterad när skivan är ny. 50 Cent, The Neptunes, Eve, Lauryn Hill och George Michael har varit högaktuella när de gästat på hennes skivor. Så har mönstret sett ut sedan What’s the 411? kom 1992. Hon kan därför också kännas daterad i vissa avseenden, i synnerhet när hon […][...]

Alicia Keys är en sådan artist som accepteras och gillas av många. Robbie Williams-syndromet. Om det beror på att hon är väldigt bra eller väldigt lättsmält kan diskuteras. Debuten för sju år sedan var en enorm succé. 2003 skapade uppföljaren The Diary Of Alicia Keys stor uppståndelse. Kritikerna var lyriska och pratade i Marvin Gaye-termer. […][...]

Det är en förlust den dagen man inser att man inte är lika lättroad längre. I alla fall var det så för mig. Om det är kraven som blir högre eller att man blir avtrubbad och mer kritisk ju äldre man blir vet jag inte. Men en dag märkte jag att jublande glädjerus och utdragna […][...]

Jaqueline Nakiri reste till Västindien med Mattias Hellberg, kopplade bort Sverige och påbörjade tillsammans med honom arbetet med Nouvelle D’Amour, en skiva som låter olikt allt hon gjort tidigare. Fjärran är både BLaO-hiphop och musiken på Blaqalixious som gav henne diverse soulepitet för några år sedan. Istället har banjon och stråhatten plockats fram. Med avstamp […][...]

Liksom Soulife från 2005 är Southern Comfort en skiva med material från tiden då skivbolagen bråkade och skivor inte gavs ut som planerat. De elva låtarna på Southern Comfort är daterade 2000-2002, alltså några år innan Anthony Hamilton slog igenom storskaligt med Comin’ From Where I’m From 2003. Månghövdad är den skara som gör anspråk […][...]

Way Out West är årets musikhändelse. Nykomlingen gör en succépremiär, med intressanta bokningar och slutsålda biljetter. Festivalområdet i hjärtat av Slottsskogen samlar 16 000 glada betalande samt ett antal plankande och det griniga vädret till trots är det positiva stämningar överallt. Som sig bör görs en del missar. …And You Will Know Us By The […][...]