Att afrobeatens fader, Fela Kuti, blev nästan 60 år är egentligen inget annat än ett mirakel. Han var ständigt i skottlinjen, en evig nagel i ögat på de styrande krafterna i hans älskade Nigeria. Kanske var det hans stora popularitet i folklagren som gjorde att en så pass kontroversiell artist ändå levde tills sjukdomen aids […][...]

Tanlines’ Real Life var ett av 2010 års mest återkommande teman. It was a past life thing/It wasn’t anything at all. Till och med när de på blodigt allvar gjorde en vuvuzuela-version inför fotbolls-VM så fungerade det. Jävla hipsterdisco. Jävla afropop. Jävla häxblandning. Volume On är egentligen en samling av material disparat både ifråga om […][...]

Halvvägs in på Breaking the Fourth Wall dyker Discothèque upp. Ett elva minuter långt monster till låt som inte alls är så dansant som titeln kan antyda. Det närmaste disco den överhuvudtaget kommer är att den snuddar vid en nerrökt fjordvariant när den inte vill bestämma sig för om den vill helst ska vara dubbig […][...]

Den korta versionen: jag jobbar i kapp. Först 100 fantastiska låtar från 2008. Sedan lika många från 2009. Uppdelade i block om 10, publicerade en i veckan. 20 veckor. 200 låtar som alla borde upptäcka. I ingen särskild ordning, även om jag som vanligt säkerligen sparar några av de allra bästa till slutet. Det är […][...]

Lattelounge för personlighetsamputerade cafékedjor eller PR-muzak till krystad livsstilsreklam. Det är väl ungefär sådana omdömen som Bonobo och andra liknande artister brukar få om sin musik. Antagligen inte så roligt att höra men i många fall inte heller särskilt långt från sanningen. Simon Green kan åtminstone även om han skulle gråta på väg dit säkerligen […][...]

Varje gång jag tror att jag kan skymta början på det som skulle kunna vara början på början på slutet – botten i tunnan – under min årslånga vandring genom sjuttio- och åttiotalsdiscons spretiga flora så lyfter jag på någon orörd hög och hittar ytterligare några paralleldimensioner. En utgivningstakt som knappt kan matchas av internets […][...]

Pax Nicholas, eller Nicholas Addo-Nettey som han kallades när han föddes i Ghana, är en av många afrikanska musiker som tagit sin examen i Fela Kutis Africa 70. Under åren 1971 till 1978 backade han Fela på både scen och skiva. Som så många andra närde han en egen karriär vid sidan av. Na Teef […][...]

I glappet mellan Sades båda album Love Deluxe och Lovers Rock låg Stuart Matthewman, en fjärdedel av gruppen, inte på latsidan. Tvärtom var han en av nyckelspelarna i att bygga upp soulsångaren Maxwells karriär genom sin medverkan på både Maxwell’s Urban Hang Suite och uppföljaren Embrya. Han gav också ut albumet Sweetback tillsammans med de […][...]

Eftersom festivalarrangörerna valt att släppa ungefär tre band i taget för att få så mycket press som möjligt har vi för länge sedan tröttnat på att skriva om varje enskilt bandsläpp (herregud, köp en annons det kostar inte så mycket). Nu har de flesta av festivalerna våren och sommaren 2010 hunnit släppa ett gäng bokningar. […][...]

Jag vet inte om trion Matt Parker, Chris Amblin och Ayu Okakita skulle hålla med om påståendet att det är väldigt svårt att peka ut ett specifkt sound som kännetecknar Nedry. Men när man på deras debut kastas från elektronisk valiumambient till skenande distade rockgitarrer via ett stop i främre Orienten inom loppet av ett […][...]