Hardkandys förra och första album, 2003 års ”How Do You Do Nothing” var ännu en i raden av skivor som passerar förbi rätt obemärkt i den strida strömmen av skivor. När jag lyssnade igenom den igen inför släppet av ”Last to Leave” hade det intrycket inte förändrats. Snyggt. Men väldigt anonymt. Egentligen hade jag väl […][...]

Ta allt Fjärde Världen står för, musikaliskt, och ställ det på huvudet. Ungefär där har du ”Discokommittén”. Där Fjärde Världen är mjukt melodiska är Max Peezay iskallt kantig. Där Fjärde Världen är gungande vår är Max Peezay grådaskig betong. Självklart är det här att göra det väldigt lätt för sig. Men det går inte att […][...]

Musiker ska hålla sig borta från film och vice versa kan det tyckas. Ibland hade det varit för allas bästa, läs Hilary Duff. Men ibland är det något strålande positivt, läs Nick Cave. Herr Cave fick ett manus tilldelat sig, det var ett kostymdrama om Australiens historia och han blev tillfrågad vad han tyckte om […][...]

Omslaget till första singeln från Veronica Maggio sparkade igång en hel tuggummimaskin full av fördomar. Ung, blond tjej i vitrödprickig klänning och knästrumpor och en låt med Rosa Helikopter-titel. Ja. Jag hade väntat mig cheironifierad och lättviktig danspop i bästa ”Baby One More Time”-stil. Det var, om inte så fel det kunde bli, åtminstone väldigt […][...]

När allt går som i sirap som i smått fantastiska singeln/videon ”What You Know” är T.I. verkligen kung. När han med musikens hjälp lyckas skapa den där märkligt sköna känslan av att vara riktigt snorig och åtminstone lätt febrig. Gärna med en rejäl stänkare av valfri Vicks Nyquil-kopia innanför t-shirten (fegisvarianten av att sippa de […][...]