Det var redan för tre år sedan som Mikael Jorgensen spelade in albumet tillsammans med Greg O’Keefe i Chicago. All Is Golden släpptes i våras. I Pronto verkar det mesta ta tid. Tid som istället läggs på alla andra band som Jorgenson och hans vänner spelar med. Jorgensen spelar till vardags med Wilco och hans […][...]

I augusti släpper Neil Finn från Crowded House sitt andra 7 Worlds Collide-album. En välgörenhetshistoria där han har samlat musiker som Johnny Marr och Lisa Germano. Det förra albumet var inspelat live. Det som släpps i slutet av sommaren är ett dubbelalbum inspelat i Neil Finns studio hemma i Nya Zealand. Det är där Wilco […][...]

Det är svårt att lyssna på Eels med ett kritiskt öra efter att ha läst Things the Grandchildren Should Know. Mark Oliver Everetts självbiografi är en oändlig beskrivning av den ena tragedin efter den andra. En pappa som dör i en hjärtattack, en syster som begår självmord, en mamma som dör i cancer och däremellan […][...]

Det är ungefär en månad kvar tills Wilco släpper ännu ett kruttorrt och kompetent album. Wilco är torra. Tidigare var de ganska sura också. När de spelade på Accelerator för fem år sedan hade Jeff Tweedy nyss kommit ut från torken och framförde spöklikt lite gamla hits i eftermiddagssolen. I tidigare filmer, som dokumentären I […][...]

En känsla som sällan borgar för kvalitet är när man tänker ”det där hade jag kunnat göra själv”. (Även om man ofta misstar sig rejält i bedömningen.) En känsla som är svårare att förhålla sig till är när man tänker ”det där vill jag göra själv”. Är det för att det verkar enkelt, roligt eller […][...]

Matt and Kims album Grand har funnits ute sedan i januari men släpps först i juni här i Sverige. Singeln Lessons Learned är spottig och dansant men väl sansad för att representera albumet. Grand hamnar någonstans mellan My Darling YOU! och The White Stripes men det återkommer vi till en annan gång. Matt and Kim […][...]

En genomgående känsla är att det är USA som står för de mest intressanta black metal-banden för tillfället, möjligen undantaget Norma Evangelium Diaboli-gängen. Kanske har det varit så en längre tid, men det är först nu som bitarna faller på plats för min del. Min första bekantskap med svartmetallen från andra sidan Atlanten var Weakling […][...]

Först trodde jag att det var Gary Louris som körade på sistaspåret Cartoons and Forever Plans. Ingen kan lägga en stämma som Louris. Låten har så mycket gemensamt med Jayhawks att Michael Stipe, som är den som egentligen körar, försvinner. Cartoons and Forever Plans är gullig, stompig och lekfull och ingenting som LadyLuck i övrigt. […][...]

Det var för några år sedan det började bli jobbigt att följa Will Oldhams utgivningar. Att han gör musik under flertalet olika namn och i flertalet olika konstellationer är en grej, men han ger också ut väldigt mycket musik. Det kommer ”riktiga” album någon gång per år och däremellan kommer andra släpp som varken får […][...]

Förra året annonserades en spelning med okända Condo Fucks ut som en återförening av ett åttiotalsband från New England. Att det var Yo La Tengo som skulle kliva ut på scenen stod snart klart och nu är debutalbumet här. Fuckbook är Condo Fucks motsvarighet till Yo La Tengos Fakebook. Bekväma covers av gammal rock och […][...]