Med bakgrund av Optimismens hån och spelningen på Way Out West kan jag inte hjälpa att bli lite förvånad över Skinnad, den första inspelade livstecknet från Franke på väldigt länge. De larmar fortfarande, men inte alls på samma sätt. Gitarrerna låter twang på ett rockabillysätt värdigt deras slicka frisyrer. Men ansatsen är ganska lugn bakom […][...]

inte ens anna järvinen, ni är då för dåliga ibland alltså!! dagensskiva.com Oktobers bästa (2007-11-23) Jag läste den där kommentaren till oktobers månadssammanfattning och så led jag lite. För jag visste ju egentligen att jewbs hade rätt. Anna Järvinen har gjort årets bästa svenska skiva. Det tog mig bara lite tid att riktigt reda ut […][...]

Det är mitt sjätte år på Hultsfred i år, något som känns ganska märkligt. För sex år sen var jag en spoling som snart skulle ta studenten. Jag hade fantastiskt kul och sa lite halvt skämtsamt, halvt allvarligt att jag aldrig skulle sluta åka på Hultsfred. Det skämtsamma börjar försvinna ur det påståendet. Många av […][...]

När jag tittar på Hultsfredfestivalens utbud i år slås jag av hur mycket det är jag vill se för att jag är nyfiken på hur det låter. Men för att försäkra mig om att jag inte missar allt har jag valt ut fem konserter som jag absolut inte får missa. Säkra kort eller måsten om […][...]

Tidigt fick jag höra att Division of Laura Lee skulle låta som bland annat Shellac, Union Carbide Productions, Soundtrack of Our Lives, Drive Like Jehu och Strokes. Och pop. Kanske nåt från Creation. Jag blev nyfiken, men tog inte jämförelserna på så stort allvar. I skrivande stund lyssnar jag på Mono av Icarus Line. Det […][...]

White Stripes är ett band som gör så mycket, så rätt. Band och band förresten. Duo vore i och för sig ett mer rättvisande ord än band. White Stripes är Meg White och Jack White (ett fullpoängsrockrätt redan vid efternamnen). Meg bankar på sina trummor och sjunger med lite i bakgrunden medan Jack vrider toner […][...]