Det var väl bara en tidsfråga innan det här skulle ske. Chords, Mons Breakmecanix och Timbuk har klivit in i studio och lattjat fram en samling rootsreggaelåtar. Lite nytt, lite gammalt, lite eget, lite lånat. Släppt det försiktigt och låtit skivan få gro i fred. Varför är skånskan den överlägsna reggaedialekten? Att Peps Blodsband var […][...]

Nej, jag kan inte. Jag har gått och väntat på att jag ska lugna mig ett tag nu. Tänkte ge det någon vecka, sen skulle jag nog tröttna och inte bli lika glad längre. Men varje gång jag tar och spelar den igen, så slår det mig. Den här skivan svänger så jäkla hårt. Timbuktu […][...]

Petter är här igen. Södermalms mesta. Förra gången klev han tillbaka på scenen med Tar det tillbaks. Slog lite snett underifrån. Det gör han inte den här gången. Istället står han där självsäkert störst, bäst och vackrast. Störst, bäst, vackrast och nybliven pappa. Att Ronin öppnar med Christian Falk-producerade dragspelsmarschen Kom kom kom är föga […][...]

Samma lika eller helt nytt annorlunda? Frågorna var kanske fler än så när Organism 12 flyttade till Timbuktus bolag Juju. Jag funderade rätt mycket över vem som skulle bli beatleverantör. Skulle herr chef skicka honom raka vägen till Breakmecanix-fabrikens knorravdelning eller skulle han få fortsätta på det inslagna Masse- och DJ Large-spåret. Varken eller och […][...]

I 1950-talets USA tilldelades svart musik plats i radio genom vita coverversioner på rhythm & blues-låtar. Vita artister, med Elvis Presley som lysande exempel, slogs om platserna på Billboard med låtar där de sjöng på ”svart vis”. Bland artisterna som blev omgjorda till covers fanns några svarta killar i en Doo Wopgrupp som hette The […][...]

Det var en polack, en serb, en svensk och en sydamerikan. Det skulle kunna vara en Bellman-historia, ett statligt kulturstödsprojekt eller ett överdrivet politiskt korrekt Popstarsband. Det är liksom lite för bra för att vara sant. Men Colossos, Alex K, Piñero och Castelo har hängt ihop sedan 1996. Det senaste året har singlarna She och […][...]

Det är alltid kul att få debutskivor från svenska artister. Nya bekantskaper som kan bli långvariga vänner. Ännu roligare är det när det, som i fallet Looptroop, visar sig vara en så stark skiva. Det är också roligt att upptäcka att en helt ny stad hamnat på Sveriges hiphop-karta: Västerås. Looptroop består tydligen av fyra […][...]

Christian Falk behöver ingen närmare presentation. Han har blivit en institution i det svenska musiklivet. Inte minst sedan han fick uppdraget att skriva signaturerna till ungefär alla fasta program i Sveriges Television när bolaget bytte kostym för inte så länge sedan. Falk är också en av de stabilaste leverantörerna av svensk r&b. Det brukar kunna […][...]

Jag tror inte att det går att överskatta de båda Sedlighetsrotelntolvornas betydelse för Timbuktus utveckling till Sveriges mest underhållande svenskspråkige rimmare. ”W.D.M.D.” är nästan lika avslappnad och lekfull som Sedlighetsrotelns material. Den tillskärpning och fokusering som finns här är bara av godo. Break Mecanix står för alla beats. Det knakar och sprakar, spretar och retar. […][...]

Jag är nog inte den ende som tvivlat inför den här skivan. Boastins tidigare soloutflykter har inte direkt gjort att jag väntat med spänning och högt ställda förväntningar. Å andra sidan har hans insatser tillsammans med The Latin Kings och Teddybears STHLM visat att han kan lyfta en låt till oanade höjder. Ingen har väl […][...]