T.I. och Justin Timberlakes uppföljare till monsterhiten My Love från 2006 års Futuresex/Lovesounds är den officiella fjärde singeln från Paper Trail. Bakom videon står välkände filmskaparen Chris Robinson. T.I. gjorde som bekant succé på Grammy Awards för ett par veckor sedan, då han både vann priser och uppträdde tillsammans med Justin Timberlake och Swagga Like […][...]

Jag gillar inte Swagga Like Us. Den är urtjatig, och Paper Planes var väl inne för typ ett och ett halvt år sedan? Utöver Kanyes krassliga produktion lägger han en otroligt irriterande autotunad vers. Samma sak med Lil Wayne. Inte ens Jay-Z är så bra som man förväntar sig! T.I. gör dock sitt jobb, och […][...]

Hiphopare ska uppenbarligen inte göra dubbelalbum. Igår landade nyheten att ena halvan av UGK, Pimp C, gått bort. I skrivande stund finns inget svar på varför, men att tro att det handlar om en överdos ligger nära till hands för den som lyssnat på duons senaste album (det är väl trots allt ingen idé att […][...]

Jag har alltid varit en ”sucker” för konceptplattor. Så bra då att T.I. ger det ett försök, tänkte jag först. Den här gången lider nämligen den 27-åriga Atlantarapparen Clifford Harris av personlighetsklyvning och utmanar sig själv genom sitt alterego T.I.P. Han fortsätter där smutsiga södern verkar stått och trampat ett tag, orkanen verkar ha övergått […][...]

Piroth Prima Ballerina Oma Gusti/Dotshop.se Systrarna Nina och Johanna Piroth gör finstämd bossadoftande pop. Officiell sajt Frog Eyes Tears of the Valedictorian Absolutely Kosher/Dotshop.se Folkinspirerad indierock som är så där lagom kaotiskt och speedat. Myspace Aaron Martin & Machinefabriek Cello Recycling | Cello Drowning Type Records/Dotshop.se Minimalistiskt, svävande, ambient, avantgarde, instrumentalt, ljud och oljud. Salim […][...]

När TP.3 Reloaded kom kändes det inte särskilt roligt att skriva om den. Inte bara på grund av den pisstorm som blåste i forum och press, utan också för att den inte kändes som någon musikalisk vidareutveckling. Visst fanns där en knapp handfull övergrymma spår och visst fanns Trapped in the Closet-sviten som en gång […][...]

En årets låt från varje skribent. En motivering varför. Tillsammans blir det tolv låtar i en asbra spellista. 01. Kelis ”Appreciate Me” ”Don't take my kindness for weakness” mässar Kelis med back-up av en ståtlig kör, mer hängiven än någonsin förr. Bedårande och mäktigt. [Agnes Arpi] 02. My Darling You! ”Please Don't Talk To Me […][...]

Ludacris har klippt sig och skaffat ett jobb. Som skådis. Så klart. Kanske är det framgången med skenbart djupsinniga pekoralet ”Crash” som fått honom att lämna det mesta av spralligheten i garderoben den här gången. Eller åtminstone till hälften. ”Grew Up A Screw Up” tillsammans med Young Jeezy öppnar ”Release Therapy” på riktigt. Sirapssegt och […][...]

Fyra år. Det är en mindre evighet när det handlar om Busta Rhymes. De första sex albumen kom under sju år. För det sjunde krävdes ett skivbolagsbyte och fyra år. Fyra år! Inte för att lite eftertanke gör honom illa. Bustas utgivning har varit minst sagt ojämn. Ofta har albumen toppats av en energibomb som […][...]

La-da-dee-la-da-dau. La-da-dee-la-da-dau. Finns det en enda Basement Boys-producerad låt som folk i allmänhet hört är det sannolikhet just den. För det var ju 1991 som Basement Boys slog igenom med buller och bång. En enkel keyboard-slinga, en hopplöst klistring la-la-dee-melodi och en lite lagom falsksjungande artist. Att T.I. ganska precis 15 år senare samplar just […][...]