Arvikafestivalen. Ett kärt återseende, onekligen. Tyvärr är det lite för offside från Vetlanda sett för att jag ska åka fler gånger än jag har gjort. Tre stycken har det blivit och det har varit trevligt alla åren. Jag minns när jag såg Nasum göra en lika fantastisk spelning på Lyran som de alltid gjorde, jag […][...]

Det var riktigt längesen det kom någon goth metal som var speciellt spännande. Genrens belackare hävdar nog att det aldrig har gjort det, men det är bara att strunta i. Goth metal är en aning speciellt så till vida att det är väldigt romantiskt och gråtmilt. På sina håll väldigt pompöst. Ibland varieras sången mellan […][...]

”Nymphetamine Overdose” med Cradle of Filth tände en gothgnista i mig. ”Velvet Darkness They Fear” vevades några vändor i stereon och funderingarna har gått åt Lacuna Coil mer än en gång. När så Within Temptation skulle släppa skiva så kändes det synnerligen passande, trots att jag lämnade konserten på Gates of Metal i somras efter […][...]

”Nymphetamine”. Återigen en skiva som närapå sväller över. 75 minuter lång. Cradle of Filth verkar verkligen vilja ge fansen valuta för stålarna. Eller så har de bara svårt att döda älsklingar. Inspelningen var något av ett enda kreativt rus om man ska tro basisten Dave Pybus studiodagbok på den officiella hemsidan. Alltihop kördes in live […][...]

Viktiga band: Tristania, Theatre of Tragedy, Lacrimosa (för den tyska gotskolan) Får du ribba av kandelabrar, kyrkogårdar och dimbeslöjade, månbelysta hedar? Tycker du att band som The Cure och Echo & The Bunnymen drar vanära över svart nagellack och viger hellre din tid åt att lyssna på tonsatta Edgar Allan Poe-verk (Peter Hamills ”Fall of […][...]