Jag hade fyra konserter inringade med tjocka streck när torsdagsschemat hade skärskådats – PJ Harvey, The Roots, Dillinger Escape Plan och The Pixies. Så här dagen efter är det som vanligt bara att konstatera att planeringen sprack. Först ut blev istället Alicia Keys, vars låtkatalog jag inte har något närmre förhållande med. Duktigt, men småtråkigt […][...]

Som att få smälla på bollen mot öppet mål från två meters håll och ändå inte lyckas med mer än stolpe in. Så känns det när jag lyssnar på ”True Notes vol. 1″, den första utgåvan på The Roots nystartade skivbolag Okayplayer Records. Uppställningen som mönstrats är i det närmaste oklanderlig ur ett okay-hiphop-perspektiv. Säkra […][...]

De har växt upp ur jorden den här gången. Rötterna, alltså. Om Svenska Akademien förra gången var inne och tassade på roots-reggae har de den här gången inte nöjt sig med att borsta av det översta jordlagret. Istället har rötterna slitits upp ur den varmt gungande myllan. Med ett varsamt, organiskt handlag. Att Svenska Akademien […][...]

Raphael Saadiq har för mig alltid varit en i gruppen av soulartister som jag egentligen borde gilla men aldrig riktigt lyckats förstå storheten med. Lika mycket som jag berörs av Angie Stone, Jaheim, Erykah Badu och Dwele, lika lite känner jag för till exempel R Kelly, Macy Gray och Donell Jones. Varför det är så […][...]

Som så många andra hörde jag Cody ChesnuTT första gången på Phrenology när The Roots gav sig på hans The Seed. Att det dessutom råkar vara bästa spåret på skivan gjorde inte precis att jag fick mindre lust att kolla upp vem gästartisten egentligen var. Men Phrenology var däremot inte första gången jag stötte på […][...]

Jag får frågan då och då. ”Vad gillar du för musik?” Snubblar oftast på svaret och hasplar ur mig ett: ”jag gillar bra musik.” Kanske inte så konstigt att jag ägnat en hel del tankeverksamhet åt att försöka definiera vad det är för sorts musik jag egentligen gillar bäst. Varje gång jag nått fram till […][...]

Scratch, eller Kyle Jones som han egentligen heter, har varit en del av The Roots-kollektivet sedan ”Illadelph Halflife”. Han är en av konstellationens två beatboxare och munljudskonstnärer (Rahzel är den andre). När Scratch själv beskriver sin stil blir det som 1/3 beatboxare, 1/3 röst-DJ och 1/3 organisk producent. Till skillnad från Rahzel som med sin […][...]

När superproducenterna Neptunes vill varva ner leker de med sitt hobbyprojekt N*E*R*D och har så här hunnit med en fullängdare. N*E*R*D:s förstasingel Lapdance, med en video som det stod ”MTV, censurera mig” på, handlade om korrupta politiker som gör vad som helst med vem som helst, bara de får tillräckligt bra pröjs. Som prostituerade och […][...]

Ibland får en sampling helt eget liv. När man börjar tro att originalet i sig är en sampling. Passin’ Me By är ett sådant exempel. Orgeln som används är synonymt med Pharcyde för mig. Oavsett om det är någon annan som använder den (som Joe i remixen av Stutter) eller om det är originalet (Quincy […][...]

Musiq Soulchild är ett ganska underligt namn som vid första anblicken verkar rätt pretentiöst. Men Musiq är en liten ordvitsare, som bland annat skrev alla sina texter kodat med fonetisk skrift för några år sedan. Därav också skivtiteln som alltså lyder: ”I Just Wanna Sing” om nu inte alla redan har fattat det. Andra exempel […][...]