Om du kan och gillar din Mayer Hawthorne sen tidigare blir du inte vet du vad som väntar och blir inte besviken. Är han en ny bekantskap kan det här albumet bli en glad överraskning. Åtminstone om du gillar din soul retrodoppad och i falsett. Hawthorne placerar sig snyggt i det led där Raphael Saadiq, […][...]

Memphis som stad för inte tankarna till hav och palmer men vem säger att man måste hållas inom sin geografiska musikfåra? Memphis börjar med en så sockersöt popdänga att jag nästan ser mig om efter en insulinspruta. Misstänker att Magic Kids har rotat igenom Brian Wilsons skrivbordslåda efter avkastade låtar, alldeles för gulliga för att […][...]

Är det två album som definierar Yo La Tengo så är det I Can Hear the Heart Beating as One och And Then Nothing Turned Itself Inside-Out. Albumen kom med tre års mellanrum, 1997 respektive 2000. I stort är de väldigt lika. De är nedtonade och regniga. De saknar girlgrouplåtarna och rockabillypassningarna. Både Georgia Hubley […][...]

Det var Gram Parsons som gjorde How Much I’ve Lied. Countrystinn och känslosam. Sen gjorde Elvis Costello den. Klichéaktig och fruktansvärd. Yo La Tengos version ligger närmst Gram Parsons förutom att den är luftig och snudd på gråtig. Snudd på skräckslagen. Fina Yo La Tengo. Så nu är vi där på cover-låtarna igen. Little Honda […][...]

Förra året annonserades en spelning med okända Condo Fucks ut som en återförening av ett åttiotalsband från New England. Att det var Yo La Tengo som skulle kliva ut på scenen stod snart klart och nu är debutalbumet här. Fuckbook är Condo Fucks motsvarighet till Yo La Tengos Fakebook. Bekväma covers av gammal rock och […][...]

Vad dom än säger. 2008 var ett bra musikår. Här är mina topp tio. Fleet Foxes Fleet Foxes Så ge mig då ännu ett band med distanslösa skägg och trånga flanellskjortor. Ge mig bears som tävlar i stämsång. Ta mig långt från folkpopen men kalla det inte rock. Låt mig gråta, rörd som mamman till […][...]

Så ge mig då ännu ett band med distanslösa skägg och trånga flanellskjortor. Ge mig bears som tävlar i stämsång. Ta mig långt från folkpopen men kalla det inte rock. Låt mig gråta, rörd som mamman till en korgosse, när ännu en fullvuxen man tänjer registret med en tonsatt tragedi. Ge mig historien. The Beach […][...]

Slätstruken yta och ett pappigt namn. Grand Archives är inte iögonfallande. Att de är lika finstämda som Great Lake Swimmers hjälper inte heller till. Men när man hört de vokala arrangemangen, som likt hos sångaren Mat Brookes tidigare band Band of Horses är både skarpsinniga och snudd på pampiga, är matchen vunnen. Grand Archives bildades […][...]

Under en välgörenhetsgala i London i november kommer The English National Ballet framföra en balett koreograferad till The Beach Boys God Only Knows från 1966. Brian Wilson och hans kompband står för musiken under kvällen. Dansen koreograferas av Wayne Eagling som även hjälpte Freddy Mercury med balettstegen i videon till I Want to Break Free. […][...]

Seth och Mike. Två creddiga killar som länge skrivit för andra. Nu har de slagit sina kloka hjärnor ihop, vilket resulterade i debutalbumet She’s About to Cross My Mind. Och det är mycket om just ”henne” på albumet. Hon är ond, hon kommer tillbaka i minnena, hon är deppad, hon är underbar, hon är manipulativ. […][...]