När det började tisslas om att vackre Euros Childs, tidigare frontman i Gorky’s Zygotic Mynci, inte bara dök upp på scener då och då tillsammans med Norman Blake, Teenage Fanclubs långluggade sångare, under namnet Jonny in Edinburgh, så var det många som gick ner i spagat. Vindlande melodier, smärtande berättelser och klockrena körer ljöd i […][...]

Konsertvåren 2011 börjar bra i Göteborg. Häromdagen blev det klart att Jason Lytle gör en solospelning på Pusterviksbaren nästa söndag, när han ändå är här och jobbar med vännerna i Division of Laura Lee. Klart sedan lite längre är att Jonny, som det har pratats så länge om, äntligen visar att de finns på riktigt. […][...]

Det är lite svårt att hitta vad som egentligen händer med efterlängtade Jonny in Edinburgh, Norman Blake och Euros Childs gemensamma projekt som under förra året lovade album. Det verkar ändå som om det kommer någonting i slutet av 2010. Det finns alltså flera anledningar att fira i år. För den siste maj släpps Shadows. […][...]

När Kal skrev om Jad Fair och Teenage Fanclubs samarbete Words of Wisdom and Hope avslutade han: För mig är problemet med skivan att jag inte håller ut till det tolvte spåret, tröttnar gör jag inte, men jag tappar intresset. Men det spelar inte så stor roll. Jag har fått min dos redan innan och […][...]

Till en början skulle Son of Euro Child bara ligga uppe för gratis nedladdning under en dag. Men sedan blev det så den släpptes. Son of Euro Child, Euros Childs senaste utflykter i tivolifolken, finns att hämta via hans hemsida. När singeln Gently All Around bar på vibbar från fina debuten Chops väcktes hopp om […][...]

När George Harrison började experimentera med det indiska stränginstrumentet sitar var det många som höjde på ögonbrynen, även om det kanske främst berodde på den suspekta skäggväxten som följde med. Men det har gått ett tag sedan 60-talet, och sitaren har om inte blivit kutym så åtminstone hittat en självklar plats i popmusiken. Tack vare […][...]

Redan tiotalet takter in i skivan står det klart. Det här är en indieskiva som andas nollnolltal, indie som stavas Seattle, The Decemberists och soundtracks till tv-serier. Djävulens påfund enligt vissa, tidens anda enligt andra. Jag, jag nöjer mig med att konstatera att jag är en lika stor kålsupare som gemene man. En bra skiva […][...]

Touchdown is the fucking zenith of civilisation, it will make your jaw drop further than the Dow Jones in 2008, this album fucking shreds like an Enron paper shredder, it is A-fucking-stounding, yeah. Med ett oöverträffat självförtroende och skön självdistans släpper indievärldens älsklingar nu sitt tredje album och skyr inte orden när det gäller skapelsens […][...]

”Nu kommer Anders och tar plats också, vår kära meteorolog.” Att TV4:s Anders Nylund avbryter och tar över fokus mitt i Nyhetsmorgons intervju med Gustaf Kjellvander härom dagen får ses som en symptomatisk händelse över hans karriär hittills. En karriär som till stora delar genomlevts undanskuffad och i skuggan av andra. Tydligaste exemplet är givetvis […][...]

Säsongsbetonat skivlyssnande är egentligen något jag aldrig förstått mig på. En julsång kan vara helt fantastisk i maj. Idas sommarvisa blir inte alls lika irriterande käck om man råkar spela den i november. Ändå lyssnar jag enbart på Weezer när det är sommar. Varför vet jag inte. Beteendet började för drygt tio år sedan, men […][...]