När jag lyssnar igenom Yours & Mine tänker jag på saker som Inner City Big Fun och Larry Heards Can You Feel It. Ibland också Derrick May och Juan Atkins. Lägg till stadigt fyrkantiga beat, knorrande acid-wannabeslingor, väsande hi-hatar och analoga syntmattor och tja, vi skriver siffror som landar på den andra sidan 1990. Saker […][...]

En Big Love-basgång, vibrerande bakgrundsstråkar, ett Missing-beat och inlånad sång. Framsvajande på en evighetslång och ökenmättad Route 66, med illa belysta stråkar och ett ljusskyggt piano som passerar förbi utanför fönstret. Lång natts färd mot dag i en hyrd housekostym. It Feels So Good kanske inte kvalar in i den vanliga medelhavsdästa solskensbilden av Grekland. […][...]

Varje gång jag ser omslaget till This Bliss kan jag inte låta bli att tänka på Justice korsskiva. Men det finns ju två stora skillnader. Pantha Du Prince är inte Justice. This Bliss är mycket bättre än Justice korsskiva. I min sammanställning över 100 fantastiska låtar från 2006 stack Walden ut. På ett par sätt. […][...]

Vad gör man om man inte får någon uppmärksamhet i hemlandet? Provar lyckan utomlands förstås. Men att det skulle gå så bra hade kanske inte Aril räknat med när han skickade sina första inspelningar till några utländska bolag. Innan någon visste ordet av hade självaste Derrick May nappat och ep:n Art of Vengeance såg dagens […][...]

Jussi-Pekka Parikka gjorde en av 2006 års bästa låtar med sin Spring Rain. Det är sånt som räcker för att jag ska kasta mig över allt jag hittar med en viss artist. Problemet med Jussi-Pekka är att han, som så många andra artister i det elektroniska facket, lider av allvarlig personlighetsklyvning rent musikaliskt. Man vet […][...]

The Sussex Downs after rainfall I never knew a place so beautiful Sommaren 2007 fick jag till sist ändan ur och läste Ben Watts självbiografiska Patient – The True Story of a Rare Illness – berättelsen om hur Bens immunförsvar precis före en USA-turné för Everything But the Girl 1992 fick spel och började attackera […][...]

På ett sätt finns det få saker som går upp emot att få en skiva i handen som man inte vet ett smack om. Visst kan omslag och låttitlar göra att man skapar sig en mental bild av det som väntar, men det blir företrädelsevis mest konstateranden i förbifarten. Värre är det med skivor man […][...]

Möta Gud. Där har du det alla som skriver om musik vill göra. Innerst inne. Kanske inte bokstavligen talat. Kanske inte genom att bli religiös på riktigt, med bokstavstro och regelbundna kyrkobesök. Men det är samma känsla vi ute efter. Och åtminstone ett kyrkobesök. Men inte ett besök i en gammal hederlig svensk kyrka i […][...]