Recension
- Paper Tigers (CD) Luomo
- 2006
- Huume Recordings/dotshop.se
Förväntningens förbannelse
Lyssna
Externa länkar
- Huume Recordings
- Skivbolagets sida.
- dotshop.se
- Svenska distributören har ljudklipp.
På ett sätt finns det få saker som går upp emot att få en skiva i handen som man inte vet ett smack om. Visst kan omslag och låttitlar göra att man skapar sig en mental bild av det som väntar, men det blir företrädelsevis mest konstateranden i förbifarten. Värre är det med skivor man vet mer om. Då kommer ju de där förväntningarna och drämmer ner en massa fartgupp och avspärrningar mellan musiken och örat och ställer till det i största allmänhet.
Pratar man i betygstermer betyder det här ganska enkelt att vissa skivor börjar rätt långt ned med, ibland goda, chanser till förbättring. Andra gånger sitter fullpoängaren där när man precis ska till att lyssna igenom alstret för första gången. Sedan påbörjas det betydligt tråkigare arbetet att nedgradera betyget steg för steg.
I fallet Paper Tigers är det tyvärr precis det sistnämnda som var fallet.
Av alla alter egon som kamelonten Sasu Ripatti är det ju som Luomo han nått allra högst. Med Vocalcity och framförallt 2003 års The Present Lover. Då hans ljudexperimenterande och hans känsla för varma och vemodiga melodier förts samman i lika stora delar och skapat det där magiska.
Ja. Magiskt. Precis så stora ord handlar det om. Så mycket det bara går.
När jag recenserade The Present Lover darrade handen när jag skulle fylla i den sista betygsfyrkanten. Varför den till sist inte hamnade där vet jag inte. Kanske var jag rädd att den skulle verka mer avskräckande än inbjudande. Men The Present Lover är värd det högsta betyget. Tillsammans med kanske fyra andra album den här sidan 2000-talet.
De där förväntningarna – de där jävla förväntningarna – låg alltså staplade runt Paper Tigers långt innan albumet ens hette Paper Tigers. Och eftersom fullpoängaren redan var nedskriven på pappret intill när jag började lyssna blev det några desperata vändor med Paper Tigers i stereon. Jag väntade på det där magiska ögonblicket då skivan skulle öppna sig och bjuda in mig hela vägen. Det har fortfarande inte dykt upp.
Det beror förstås på att Paper Tigers inte är lika bra som The Present Lover. Eller ens Vocalcity.
I vissa läger var Sasus kursändring mellan Vocalcity och The Present Lover att jämföra med ett deltagande i Idol. En pop-sell-out. Själv tyckte jag ju, som sagt, att det var det som var kärnan och styrkan hos Luomos andra album. Den lättillgängligt dansanta och öppna ytan som bara knappt dolde det bubblande och sprakande minimalkaoset därunder.
Om The Present Lover smög in rytmer under ljudmattorna från Vocalcity är Paper Tigers ett steg närmare andra delar av Sasus musikaliska personlighet. Samtidigt är Paper Tigers också en bredare palett av upplevelser än föregångarna.
Nu innebär självklart inte det faktum att Paper Tigers inte kan mäta sig med The Present Lover att Paper Tigers är ett dåligt album. Tvärtom. Johanna, som numera verkar heta Iivanainen i efternamn, sjunger lika bräckligt sensuellt som tidigare. Sasu jobbar ännu tydligare med rösterna som instrument, värdigt ett Art of Noise och ger fascinerande och rätt ofta vackra effekter. Really Don’t Mind och Let You Know är verkligen inget annat än smått fantastiska.
Men.
Lekarna med ljud och rytm har den här gången fått ta lite för mycket fokus från melodierna. Sasu klipper sönder rösterna för mycket på sina ställen och det som på tidigare album var lyckade effekter och kryddor blir här överdos. Att låta jazzsångerskan Johanna leka vibratordiva över Luomos småskaliga ljudskapelser funkar inte alls. Och ja, jag sakar Antye Greie-Fuchs som bara är med på ett ynka spår.
Paper Tigers är fortfarande Luomo. Det är fortfarande musik som har någon grund i minimalistisk tech house av det snitt som Sasu Ripatti gör bättre än de flesta. Paper Tigers är en intressant och suggestiv kompanjon i musikspelaren.
Kanske var det förväntningarna som knäckte Paper Tigers. Kanske är jag just nu inte på Luomo-humör. Kanske är det vädret. Solen och värmen. Kanske behöver jag mer tid.
Fråga mig igen vad jag tycker när Paper Tigers släpps 16:e oktober – när jag haft lite mer tid att leva med Luomos tredje album.
Eller kanske ännu hellre: vänta att fråga mig till november eller så.
Publicerad: 2006-09-28 00:00 / Uppdaterad: 2007-07-18 16:31
7 kommentarer
Kan någon berätta var alla håller hus? Jag vill också hitta den musiksajten som lever… denna har ju självdött genom åren.
#
'the present lover' var ju verkligen inte värd högsta betyg, men jag måste ändå fråga: vilka är de andra 4 skivorna från 2000-talet som, enligt dig, är värda 10/10?
#
brus: de fyra olika greatest hits-plattorna med pet shop boys
#
Släpps den inte förrän 16:e oktober? Lite skumt att jag fick den hel månad tidigare när jag beställde från dotshop då.
Jag håller med dig i recensionen annars, 7/10 är ett rättvist betyg.
Det finns några 10/10-låtar, "Paper Tigers", "Really Don't Mind", "Good to Be With" och "Wanna Tell" närmare bestämt. Men det finns också en hel del sega sega spår som får mig att fingra på next track-knappen.
Det är en bra skiva, men ingen Vocalcity, eller ens The Present Lover" :)
#
Instämmer med Ola.
#
brus: Förutom de som arg skåning räknade upp: Sade "Lovers Rock", Bran Van 3000 "Discosis", Moloko "Statues" och Blaze present Underground Dance Artists United for Life "Keep Hope Alive". Samtliga finns recenserade i vårt arkiv, jag har recenserat tre av dem.
#
Hejsan
Jämt bara en liten fråga, vem är Johanna Iivanainen? Jag sökte på ‘Iivanainen’ på Google.se, mest bara på skoj, och det kom upp information om en Johanna Iivanainen, men inte så himla mkt så jag sökte vidare i min rastlöshet, och hittade hit..
Jag sökte på ‘Iivanainen’ för att jag själv heter Jennifer Iivanainen, slump? Ingen aning men det skulle vara kul att veta vem Johanna är eftersom vi har samma efternamn.
Tack på förhand..
#
Kommentera eller pinga (trackback).