Blam! Pow! Smackadonk! ”Over 'fore It Started” rivstartar festen och sen är det upp till dig själv hur kul du får. Med ett drivet trumkomp med inbyggt handklapp startar CP-festen i 2002 års tappning. Tempot är varierat och kanske är det de lugnare låtarna som egentligen är bäst, men det är mer en humörsfråga. Klart […][...]

Om man har svårt för doktorns lyrik så har man nog extra svårt med den här skivan. Om man gillar den, lyriken alltså, har man desto roligare till »Stjärnjerry«. För här finns de mest putslustiga texterna Doktor Kosmos har skrivit hittills (ja, jag menar tramsigare än ”Socialmedicin”). Som alltid sprider de, mitt bland det som […][...]

Stockholmssextetten Edson visade redan på förra skivan, fullängdsdebuten ”Unwind with Edson”, upp en imponerande förmåga att få till lätt melankoliska, välklingande men samtidigt avväpnande trallvänliga poplåtar. Även om inte allt skimrade lika mycket strålade låtar som Birth! School! Dole! Angst!, Sunday, Lovely Sunday och I Didn't Mean to Be Mean desto mer. Dagensskivakollega Fredrik skrev […][...]

Kent är som cancer. Den allra mest benigna formen av musikaliskt melanom. En sjukdom som ligger latent och lurar. Som går i skov. När man är symptomfri känner man inte av den. Men när den blossar upp igen är det kört. Fläckarna på ens hud blir synliga igen. Då blir man åter påmind om vilket […][...]

David Fridlund och hans kompisar har på For All Happy Endings målat upp en något mörkare, mer frustrerad värld än vi har hört tidigare; ibland accentuerad av mer larm och oväsen. Samtidigt bjuder de på mer kusligt gladlynt svängjazz. Den rätt egna lågmälda melankolin som andra tycker är hämtad från den nya vågen av alternativcountry, […][...]

… och Emir funderar på att flytta dit han med. Var rätt sugen på att sno Fredriks rubrik till recensionen av El Musicos förra platta ”Themes from the dusty roads” rakt av. ”Om Tom Waits vore göteborgare” Tycker att den känns rätt klockren. Fast det vore kanske att göra det lite väl lätt för sig. […][...]

Fram till för ett par veckor sedan hade jag aldrig hört Isolation Years, utan bara läst om dem. Trevlig läsning men vid livepremiären förstod jag först inte vad allt ståhej handlade om. Rätt tråkig mellantemporock utan temperament eller någon större personlighet var mitt intryck. De som visste bättre förklarade att det inte var någon av […][...]

De har gjort mer än 600 spelningar tillsammans. Över hela världen. De har sålt 1,5 miljoner skivor. Men de har varken stjärnstatus eller speciellt mycket cred här hemma i Sverige. Något som örebroarna i Millencolin säkert är ganska nöjda med. Home from Home är bandets femte studioalbum sedan bildandet för tio år sedan. Producerat av […][...]

Det är rätt lätt att komma att tänka på andra band när man lyssnar på The Motorhomes av årgång 2002. Lika lätt är det att droppa namn. Det enklaste sättet att sammanfatta det hela är att konstatera att de inte låter som The Motorhomes längre. Inte det The Motorhomes vi lärde känna 1999. Förstasingeln The […][...]

På samma sätt som man inte direkt räknar med att de svenska rodelåkarna ska kunna konkurrera med Georg ”Den flygande köttbullen” Hackl i OS, förväntar man sig aldrig stordåd av vissa artister. De saknar potential, talang, känsla, ”det”, eller vad man nu vill använda för benämning. På samma sätt kan andra artisters lägstanivåer vara helt […][...]