Om man ska sammanfatta Adorno med ett ord så torde ”hotfull” ligga nära till hands. Ornamento y Delitos femte album rymmer visserligen ett par vasstungade historier i högre tempo, men till största delen mullrar det på i lågfrekvens, både vad gäller text och musik. Inte heller är Adorno någon speciellt kort historia, utan snarare något […][...]

El Columpio Asesino (översättningen är så pueril att det gör lite ont i själen att skriva ut den) är för många årets album i den spanska pressen, som av skäl svåra att definiera, håller hårt i principen att separera årsbästalistorna i ”nacional” och ”internacional”. Möjligtvis på grund av att många spanska band fortfarande har svårt […][...]

2009 utnämnde jag Guadalupe Platas sjuspårs ep/minialbum/vad man nu vill kalla det till årets, med motiveringen: I år går jag lokalt. Men förhoppningsvis går de lokala snart globalt. Årets liveakt, årets helvetesjävla, årets allt helt enkelt. 2009 var Guadalupe Platas år. Jag har under årets lopp sett dem närmare tiotalet gånger, och varenda gång stapplar […][...]

Sevillabaserade Pony Bravo var under året som gick något av en ständig närvaro på den spanska indierockscenen. Det skrevs om dem överallt, de spelade överallt, och alla pratade om dem. Inom loppet av ungefär ett år släppte de två album. Un Gramo de Fe är det senare av dessa två. Under större delen av den […][...]

Från att ha varit en högst marginaliserad subkultur blev amerikansk femtiotalskultur återigen godkänd för allmänt bruk. Åtminstone stilistiskt. De fulla kjolarna, pomadan, you name it. Det övriga är fortfarande i huvudsak reserverat för bilfreaks (för att inte tala om den ökända befolkningsgrupp som kan sammanfattas under benämningen ”Statoilraggare”) som åker på Västerås’ Power Meet. Därmed […][...]

Jag har sagt det många gånger. Om Delorean varit, säg, fransmän istället för ett gäng tjuriga basker från Zarautz, hade deras karriär förmodligen sett annorlunda ut. Under många år var Delorean en relativt välbevarad hemlighet i skarven mellan de spanska indie- och dansmusikscenerna, och även om de nu, efter många års envist turnerande, börjar ta […][...]

Även Sónar börjar vässa klorna för årets festival. Tidigare gick man ut med Orbital som första släpp, och nu släpper man en helt bunt med akter, med Grace Jones i topp. Övriga namn som offentliggjorts är bland andra Fever Ray, Late of the Pier, Deadmau5 och DJ Mujava & MC Mzura. Utöver detta tillkommer också […][...]

Spanien mest internationella festival (de utländska besökarna står för över 50%), Benicàssim, spikar årets upplaga som ett tillfälle att titta bakåt i tiden. Till tidigare offentliggjorda headliners som Oasis och Paul Weller ansluter sig nu också The Psychedelic Furs. Övriga akter i det nya släppet är White Lies, The Bishops, Friendly Fires samt Boys Noize. […][...]

Katalanska festivalen Primavera Sound, som i år äger rum från den 28:e till den 30:e maj på Parc del Forum, Barcelona, har i dagarna gått ut med prishöjningen av årets tredagarsbiljett. För närvarande går denna loss på 130 euro, ett pris som kan komma att höjas ytterligare närmare festivaldatum. För någon vecka sedan gick man […][...]

När Jonas för ett par dagar sedan talade om ett kraftigt tidsförankrat uttryck i sin recension av Sky Larkin, då som något negativt (eller ja, det handlade väl mer om att förneka det som alla redan sett och hört), kom jag genast att tänka på Guadalupe Plata. Frågan om influenser kan stötas och blötas i […][...]