Egentligen skulle jag vilja vänta ett halvår med att skriva om den här skivan. Jag skulle vilja lära känna den bättre för att kunna ge den en fullt rättvis beskrivning och bedömning. Jag tror nämligen att den kan vara fantastisk inte bara för stunden, utan för evigt. Trots mitt väldigt felaktiga betygsättande på Skyzoos debutalbum […][...]

Marco Polo är en Kanada-född producent som sedan länge huserar i New York, och som sedan några år tillbaka har släppt sina skivor på östkustens grymmaste skivbolag – Duck Down Records. Han har många gånger visat att han inte är en i mängden, utan en producent som är hiphop till hundra. The Stupendous Adventures Of […][...]

2010 har hittills handlat mycket om mixtapes. Det segas med albumsläppen. Visserligen har Freeway & Jake One, Meth, Ghost & Rae, Ludacris, Usher och Erykah Badu med flera kommit med nya album, men när man väntar på bomber som Reflection Eternal, Big Boi, Nappy Roots, Jeezy, The-Dream, Brandy, Rhymefest, Game, Ciara, T.I., Eminem och många […][...]

Småttingarna i studentkorridoren släppte sin boom-bap debut på västkustbolaget Rawkus (några år för sent) innan den gick vidare till Duck Down Records som drivs av Buckshot och Dru-Ha. Då valde man att ta sitt sound mot ett mer futuristiskt sådant, till ett sound som skulle kunna liknas som ett möte mellan The Cool Kids och […][...]

Det är över tjugofem rappare på det här albumet. Statik Selektah brukar inte ha problem med att få ihop något enhetligt trots att det är så många parter inblandade, det har han visat på sina två tidigare album. På nya skivan 100 Proof (The Hangover) går det dock lite knackigt. Statik Selektahs sound har både […][...]

Klassiska New York-baserade Duck Down leverar fortfarande grym boom bap. Både Skyzoo och Torae släppte väldigt bra album förra året, och snart är det dags för Sean Price. Som förresten, trots bra insatser av de två ynglingarna, fullkomligt äger sönder den här låten. Ta nu en stund för att se en av de snyggaste musikvideorna […][...]

00-talet var decenniet då jag växte upp. Vid millennieskiftet gick jag i femman och lyssnade på Smurfhits, men det dröjde inte länge efter det innan jag började tycka om musik på riktigt. Efter en utflykt till stålkängor och nitar hittade jag till vita sneakers och hiphop. Fast forward till 2010, och vi ser på min […][...]

Fever Ray Fever Ray Jag slås av det stora mörkret på Fever Ray:s självbetitlade debutskiva. Men jag är osäker på vad mörkret består av. /…/ Det långsamma tempot och de mörka malande tonerna. Även om det strös ut rikligt med lättare toner ovanpå anrättningen smakar det sorg. Det smakar uppgivenhet, förlorad kraft. Men även om […][...]

[...]

På omslaget till sitt första album är Skyzoo mitt i ett, vad jag föreställer mig, hasande steg. Han går långsamt för att han har sin uppmärksamhet på annat håll. Nämligen i blocket som han håller i sin ena hand. I andra handen har han fattat en penna, och i hans huvud studsar orden som han […][...]