Söderlegenden Devin the Dude med den släpande, sluddriga och gräsluddiga stämman är tillbaka med ännu en skiva av politisk inkorrekthet och grov humor. Det är sex, kukar, fittor, horor och hasch för hela slanten, precis som vanligt med andra ord. Devin Copeland, som han egentligen heter, har hängt i Texas sedan unga år och har […][...]

Sedan kollegorna Big Pun och Notorious B.I.G. lämnat byggnaden har Fat Joe sannolikt tagit över rollen som en av hiphopens fetaste rappare. I alla fall rent fysiskt. Han har dock aldrig riktigt övertygat mig. Förra skivan Jealous Ones Still Envy gjorde inget större intryck på mig. Trots att skivan bjöd på VM i tunga namn, […][...]

The Streets of New York var en av de första hiphoplåtar jag verkligen gillade. Det var mörkt och smutsigt, långt ifrån den musik jag lyssnat på tidigare. Men ändå jazzigt melodiöst. Förmodligen var det i Mats Nileskär-programmet Hip House jag första gången hörde Kool Genius of Rap och hans dåvarande kollega DJ Polo. Det var […][...]

Den som säger sig gilla gangstarap utan att äga en enda skiva med Geto Boys ljuger förstås. Under några år knåpade Bushwick Bill, Willie D och Scarface ihop några omistliga rapalbum. Förutom att vara pionjärer inom gangstagenren visade trion även att hiphop inte bara var en angelägenhet för öst- och västkusten. Det gick precis lika […][...]

Scarface, eller Brad Jordan som hans mamma kallar honom, började karriären i Texasbaserade Geto Boys. Första skivan kom 1991 och så här långt har det blivit sex uppföljare. Geto Boys texter orsakade mycket rabalder, speciellt kring första skivan. Men precis som Eminem sålde Geto Boys allt mer ju mer man försökte stoppa dem. Och som […][...]