Denna skiva innehåller tolv funklåtar från åren 1973–1977, då discon växte sig stark och syntharna började erövra världen. Tolv bra låtar utan någon egentlig sammanhållande länk utom att de alla svänger mycket bra och är inspelade i USA under nämnda tidsperiod. Det är annars ett ganska brett spektrum inom funken med allt från 60-talsaktig soul-rhythm […][...]

Det är lika omöjligt att betygssätta den här skivan som det är att värdera bob hund som band. De som har hört bob hund tidigare och aldrig förstått dem kommer nog inte göra det nu heller. Även om de kanske borde. De som hängt med under hela eller delar av bob hunds livstid kan inte […][...]

På Sementsamling nummer två presenterar sig tio norska akter du troligen inte ännu hört talas om, men troligen kommer göra. Tio norska akter som uppträdde på en festival med samma namn den 23-24 mars. Skivbolaget Osito Records har givit ut denna samling med banden. Som de flesta samlingar är den relativt ojämn, med både toppar […][...]

”Songbirds – The Essential Album” innehåller 31 låtar med ett brett urval av samtida singer/songwriters som Lisa Loeb, Sarah McLachlan, Edie Brickell och avlidna Eva Cassidy och Kirsty MacColl. Faktiskt har också – av någon outgrundlig anledning Lene Marlin tagits med. Låtarna är ganska lågmälda och visar på ett känsligt låtskrivande, tolkande och framförande. Höjdpunkterna […][...]

”Pushing Scandinavian Rock to the Man! vol 2″ är tillsammans med Vegas V.I.P:s singel ”Nightrider” och Madrugadas senaste album den CD jag spelat mest under våren. Danska Bad Afro har sammanställt sexton mer eller mindre fantastiska låtar med några av de skönaste banden norra Europa kan uppbringa. Det är mycket garage, slammer, själ och hjärta […][...]

Chris ”Go Go” Betyg [2/4] Åttiotalet grasserar överallt. Här har vi till exempel en härligt sportig discotakt uppsnofsad med glättiga finstråkar à la Chic. Och med gladtoast och käck refrängkör blir intrycket närmast visuellt; neonfärgade kläder, färgglada drinkar och halvt uppbrända svenskar på semester i varmt klimat som dansar med höga knäuppdragningar. Är det verkligen […][...]

Den här skivan är den senaste i Hed Kandis till ytan mycket stilsäkra samlingsserie. Den är så fin att jag nästan var säker på att den var bra. Tji fick jag. Första låten är Cunnie Williams ”A World Celebration”. Och det sätter liksom tonen. När jag recenserade Cunnies CD för ett tag sedan, skämdes jag […][...]