dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Samling: 45 Kings Vol. 2 - Fat and Funky
45 Kings Vol. 2 - Fat and Funky (CD) Samling
2002
Fat City/VME
7/10

Återfunna vinylsjuor får upprättelse

Denna skiva innehåller tolv funklåtar från åren 1973–1977, då discon växte sig stark och syntharna började erövra världen. Tolv bra låtar utan någon egentlig sammanhållande länk utom att de alla svänger mycket bra och är inspelade i USA under nämnda tidsperiod. Det är annars ett ganska brett spektrum inom funken med allt från 60-talsaktig soul-rhythm & blues-funk via mer experimentell jazzfunk till rätt slickt discogroove.

Om jag ändå ska försöka hitta några återkommande gemensamma nämnare förutom svänget blir det tidstypiska wacka-wacka-gitarrer, struttigt blås, schyssta vokala insatser, stråkar och klockspel. Det kanske låter som disco på beskrivningen, men det är utan tvivel funk. Grävlingfunk.

Mannen bakom Fat and Funky-serien heter Christian McBride och är enligt promotionbladet en ökänd samlare från Liverpool. Ytterligare en av de självutnämnda funkräddare som i sällskap med bland andra Keb Darge, Kenny Dope, Cut Chemist och DJ Shadow gör världen till ett mer upplyst ställe, decennier senare. Dessa skivor har aldrig varit hits. Dessa artister är inte kända. Jag känner obegripligt nog inte igen ett enda av namnen och ju mer jag hört skivan desto mer har jag funderat över detta med kända låtar och skivor. För flera av låtarna på den här samlingen skulle gott och väl ha kunnat bli hits på sin tid. Och det är precis min typ av musik.

Jag råkade se en trailer för dokusåpan Popstars häromdagen och funderade ännu mer, irriterat den här gången. ”Supernaturals [Popstarsfejkgruppen] singel gick direkt in på förstaplatsen på hitlistan” eller något sånt sa speakerrösten. Och jag blev arg. Sur. Tvär. Det är skandal att toppenmusik stannar där den blir till och glöms bort tills någon besatt skivletare vägrar att låta det ske, när det samtidigt pågår såna här vidriga brott mot allt vad konstnärlighet och skaparglädje heter. Alltså Popstars och alla dess likar. Inte bara nu, utan genom hela musikindustrins historia. Jag har ofrivilligt hört Supernaturals låt fler än 5 gånger redan. Grr.

Lugn och fin nu. Åter till den här musiken (och faktiskt såna här samlingar i gemen). Det är svårt att tycka illa om vare sig tilltaget att leta upp bra låtar eller att ge ut dem på nytt. Det är många som blir lyckliga av funkmusik. Det enda invändningen är väl att det känns lite för sent och därför en smula sorgligt. Ja, för att komma tillbaka till resonemanget om musik som aldrig fick någon spridning; låtarna som var fulla av liv i början av 70-talet, som spelades av ambitiösa artister med hjärtat fullt av hopp, är nu gamla. De kan aldrig bli gamla klassiker, de har haft sin chans. Som att hitta en 30 år gammal oläst bok av en okänd författare. Tiden och världens mottagande just nu – just när det händer – spelar roll. Det här kanske låter hopplöst emotionellt och ologiskt, men det är så jag känner.

Utan att bli för gråtmild kan jag ändå rekommendera funkfolk att höra på skivan. Den är väldigt bra.

Fifi Ström

Publicerad: 2002-05-09 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-06 17:43

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1438

10 kommentarer

Är det bara jag, eller ger rescensenterna på dagensskiva alltid höga betyg åt dessa förtappade funk-skivorna. Alldeles för många hyllningar till funken. Sluta upp med detta dravel och välj en intressant skiva, mycket länge sedan sist…

Shut the funk up! Oregistrerad 2002-05-09 01:30
 

Det är bara du.

Mike Oregistrerad 2002-05-09 09:52
 

Tala för dig själv ”shut the funk up”. Jag tycker dagensskiva är Sveriges överlägset bästa site just nu! Keep it up! Sen tror jag fifi är ursnygg, det måste hon vara!

jam Oregistrerad 2002-05-09 10:09
 

hmmm hmmm om man aldrig hört funk tidigare men ändå skulle kanske typ eventuellt vilja höra lite för att skapa sig en uppfattning, vad ska man lyssna på då? finns det kanske ngt fint och för genren typ representativt namn att söka på på audiogalaxy?

lo and behold it is the empire of the night Oregistrerad 2002-05-09 11:16
 

Lo and behold: Grant Green, The Meters, Sly & The Family Stone och Average White Band är några tips.

Lattjo Oregistrerad 2002-05-09 11:58
 

de senaste dagarna har ni bara recenserat dåliga skivor inom genrer som möjligen passar folk i ålder 12-14. skärpning

hajpen Oregistrerad 2002-05-09 17:44
 

Om det verkligen finns 12-14åringar som lyssnar på och uppskattar klassisk funk, Mooney Suzuki, Marit Bergman, Alfie eller Cee-Lo istället för att lyssna på Bubbles eller Westlife är de bara att gratulera.

Dig kan man bara beklaga.

southbound Oregistrerad 2002-05-09 19:38
 

Intressant recension, Fifi!

Ola fixar Oregistrerad 2002-05-09 22:32
 

jahapp, då är det bara att köpa. Fifi har aldrig fel när det gäller funk. Efter att jag hittade Betty Davis så litar jag på henne blint.

martscape Oregistrerad 2002-05-10 09:33
 

lo and behold it… :

Bootsy Collins

Hallonsaft Oregistrerad 2002-05-17 15:46
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig